I morgon är det en månad sedan jag blev solo. Singular, singel. Mådde som en påse skit ett bra tag innan och efter, men nu känns det bra. Stängde in allt jag kände och pratade inte särskilt mycket om det, jag spottade ut bokstavskombinationer istället. Publicerade dem på ett okänt ställe. Nu tänkte jag publicera dem här. 

Tårar i dina ögon blå

Det gör så ont
Jag vet inte hur jag ska göra
Det bara smärtar
Jag tror inte du vill höra

Det jag har att säga
Det är inte fint
Det kommer skava länge
Bli en evig labyrint

Så vad ska jag göra
Stanna eller gå
Jag vet att du inte vill höra
Tårar i dina ögon blå


Tårar på min kind

Jag vill inte såra
Men jag måste
Det kommer falla tårar
Ja, allt för många är jag rädd

Jag provad att cykla från mina
Lät dem torka på min kind
Men det kom hela tiden nya
Det fanns inget slut

Så jag måste göra det här
Jag tror faktiskt att jag vill
För att få ett slut på alla tårar
Som faller och torkar på min kind


 

Punkt i vår saga

Loulou Lamotte sjunger ”Do you love me still” och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
För det är ju det jag inte gör.
Jag älskar dig inte längre. 
Och jag vet inte hur man gör, 
hur man beter sig. 
Jag vet hur ont det kommer att göra, 
för oss båda. 
Men jag måste göra det här. 
Måste sätta punkt i vår saga. 


Det blev punkt till slut

Det blev punkt till slut.
Den är upplöst nu,
vår hårdknutna knut.
Och jag är glad att det var du
Som delade med mig mången minut
Bland månader, veckor och dagarna sju.
Men nu är det slut
För vi har liksom glidit itu.
Det finns inte längre något krut
Att tända eld på det som är tu.
Så ta nu och av livet njut
För vi är inte längre jag och du.

 

Ibland skulle jag
Kunna tänka mig
Att riva upp
Min bröstkorg

Jag skulle göra det
För att ge dig
Mitt hjärta

Ge dig det
Så att du kunde
Låsa in det
Och kanske

Tappa bort
Nyckeln

Bara för att
Jag ska vara
Säker på
Att du

Aldrig

Blir av
Med mig

 

 

Vill veta och förstå

Jag vill och jag vill
Men det blir ingenting
Det sitter i fingrarna
Det jag säga vill
Men vad är det?
Vad är det mina fingrar vill?
Vilka är orden de vill forma?
Vad är det dom vill?

Jag undrar
Mina fingrar vet
Jag undrar
Vad är det dom vet?
Tala om det för mig
Vad är det ni vet?

Tänk om ni kunde tala om
Jag vill så gärna förstå
Lär er att prata
För guds skull
Hjälp mig att förstå

Jag tänker inte ge upp
Jag tänker förstå
Vad det är ni vet
Vad det är ni vill



Underbart ofullständig

Du är så där som ingen annan är
Varför?
För du är ju du
Det är dig jag håller kär
Ingen annan är möjlig
Inte ens påtänkbar

Det gör inget att du inte är ofelbar
Det är ju inte jag heller
Och visst är det bra
Att ingen är perfekt
För hur skulle det se ut
Om ingen hade brister

Men tänk om du plötsligt
Skulle upptäcka
Att mina brister inte är som dina
Att mina fel inte är fulländade
Att de är nötta i kanten
Och lite slitna på mitten

Om du skulle upptäcka detta
Hoppas jag att du det förbiser
För jag är rädd
Att utan dig
Har jag inte längre några brister
Utan dig blir jag
Ett perfekt hål
Att ramla ner i

Varför?
För du är så där som ingen annan är
Det är dig jag håller kär
Och älskar mest av allt
Ingen annan är möjlig
Inte ens påtänkbar

A Red, Red Rose
O my luve's like a red, red rose.
That's newly sprung in June;
O my luve's like a melodie
That's sweetly play'd in tune.
As fair art thou, my bonnie lass,
So deep in luve am I;
And I will love thee still, my Dear,
Till a'the seas gang dry
Till a'the seas gang dry, my Dear,
And the rocks melt wi' the sun:
I will luve thee still, my Dear
While the sands o'life shall run
And fare thee weel my only Luve!
And fare thee weel a while!
And I will come again, my Luve,
Tho'it were ten thousand mile!

/Robert Burns





Alla vet hur det är att existera
Att leva och finnas till
Alla vet hur det är att skratta
Att inte kunna sitta still

De flesta vet vad vänskap är
Att kunna njuta av varandras liv
De flesta vet hur det är att bry sig om
Hur det känns att vara lite naiv

Men ingen vet hur det är att vara jag
Ingen vet hur mycket jag tycker om
Att umgås med dem jag gillar
Att alltid vistas på www.vänskap.com
Ur ett annat perspektiv

Ta med mig in i dina ögon blå
Jag har en sån väldig lust att hälsa på
Låt mig virvla runt och stanna
Jag vill vara där och brygga som en kaffepanna

Från dina ögon står allting stilla
Och jag tycker mig se att hela världen ler 
Men när alla över varandra börjar trilla
Då är det nog dags att du mig släpper ner

Jag tycker det var trevligt att i dina ögon sitta
Att bara vila och på världen titta
Hela världen omgavs liksom av ett ljus
Ett sånt där trevligt som för med sig ett litet, mystiskt sus

Jodå, jag tycker om att skriva dikter, även om inte andra gör det. hrm.

När löven faller

 

När löven faller, då stannar jag kvar
Jag myser och njuter av det jag har
Jag kryper upp i soffan, läser en bra bok
Skulle inte märka om det kom förbi ett lok

När kaminen sprakar och månen lyser
Sitter jag och funderar, tänker på dem som fryser
Tycker i mitt stilla sinne att jag har det bra
Som slipper lida och våndas vareviga da’

En osynlig känsla

Jag skriker, jag ropar
Men ingenting hörs
Om sanningen ska fram
tror jag inte jag törs
säga allt det där jag verkligen vill
Modet räcker liksom inte riktigt till


Tänk om någon ville lyssna
Verkligen bry sig och förstå
Tänk om någon kunde bestämma
Att just det där ska jag säga och tycka då

Tänk om man bara hade en vilja
Den rätta som inte var fel
Viljan som inte sårar
Som gör att den brister som förut var hel

Utan titel

Det kan gå så fort,
Ut ur det tomma, bara så där
Det är liksom inte längre slumpen
Som avgör hur länge vi ska vara här

Man tror att allting är bra
Kan inte veta det som inte ögat ser
Sen så plötsligt händer det
Förstår inte längre vad livet ger

Det är som när löven tröttnar
Vissnar och faller långsamt ner
De dalar ner till backen
Försvinner, tills man dem inte längre ser

Dricker O'boy och njuter av vetskapen om att det är fredag. Vaknade dock och kände att tänderna gjorde sig påminda idag, och det var ju inte fullt lika trevligt. Ont gör det. Men fint ska det bli. 

Jag fick ett infall igår kväll och skrev den där uppe, hoppas ingen tar illa upp. 

Det hällregnar ute, mysigt, om man får vara inne alltså. Personligen så ska man ju ut i det där om ca 35 minuter. Great. Men annars är det ensemble idag, det är bra. Veckans höjdpunkt! 

Nej, jag ska, äsch ni vet vad jag ska göra. 

Ciao
Bedjan

Le mot världen
Ta den i hand
Stryk den varsamt
Och kom iland

Vi stannar här,
Väntar på dig
Hoppas du kommer
Säg inte nej

Ett luftslott

Som när regndroppar rinner i banor längs glaset

Och träden fäller sina gula blad
Som när svalorna flyger under uthustaken
Och ljuset slocknar i en liten stad

Som när leendet inte går ända fram
Och stannar en bit på vägen
Som när trösten inte riktigt bär
Och till slut blir en bortglömd sägen

Som när din mun säger en sak
Och dina ögon något annat
Som när man tillåtits framtids drömma
Och verkligheten inte den besannat

 


Jag läste precis ut "Vad som än händer" av Kristin Hannah. Det var en sån där härlig bok där man både skrattade och grät. Jag måste dock erkänna att jag grät mest, slutet var hemskt jobbigt för en blöding som mig. Mina läsglasögon har en tendens att bli så fläckiga efter att jag har läst, förstår inte varför..

Nu väntar jag på Johan som är iväg till Kurt sen ska vi åka till Erikshjälpen och pappa en vända. Ikväll blir det lördagsmys framför en film. 

Ciao

Här är en dikt som jag skrev till svenskan igår, det skulle vara allitteration på en levnadsregel som man hade.

Gråt inte över gångna år
Men glöm ej vad du gjort
Försök dig själv förlåta
Och fördöm ej framtiden
Den här dikten hittade jag igår när jag kikade runt på datorn. Jag gjorde den den 19 februari i år och har faktiskt helt glömt bort den. Hur som helst, här är den. 

Som om ord inte räcker till,

Som om allting man säger inte riktigt blir som man vill.

Som om tårar aldrig slutar falla,

Som om man ut i tomma intet på någon försöker kalla.

 

Som om tiden plötsligt skulle stanna,

Som om någon drömmar kunde besanna.

Som om allting skulle stå still,

Som om den älskade låg alldeles intill.

 

Som om hela världen skulle rasa,

och allting med den krasa.

Önskar vi alla att allt ska bli perfekt,

att allting skall lösas och bli till konfekt.

 

 

Jag har en vän,
han kallar sig lurige Sven.
Ingen känner honom bättre än jag,
vi möts nämligen varenda dag.

Vi klär varandras tankar i ord,
lägger korten på vårat bord.
Ser varandra längst inne,
Upptäcker spåren från ett avglömt fornminne.

Inte vet väl vi vad kärlek är,
vi är ju olika som några blåbär.
Därför låtsas vi att vi vet,
låter det vara vår lilla hemlighet.

Tillsammans pratar vi om dagen,
vandrar runt runt i hagen.
Där skulle vi flyga hand i hand,
och låta jorden långsamt gå upp i brand.

På kvällen skiljs vi åt, jag och Sven,
min ende, riktige, käre vän.

 

Som om ord inte räcker till,
Som om allting man säger inte riktigt blir som man vill.
Som om tårar aldrig slutar falla,
Som om man ut i tomma intet på någon försöker kalla.

Som om tiden plötsligt skulle stanna,
Som om någon drömmar kunde besanna.
Som om allting skulle stå still,
Som om den älskade låg alldeles intill.

Som om hela världen skulle rasa,
och allting med den krasa.
Önskar vi alla att allt ska bli perfekt,
att allting skall lösas och bli till konfekt.
Jag älskar fredagar verkligen, helt underbara. Särskilt när skolan är slut. Då är de momsiga.
Annars sitter jag här och inte direkt nekar förkylningen, snarare förtränger den, försöker att glömma bort den, samtidigt som det är så skönt att inte behöva röra sig längre än nödvändigt. Sånt tycker jag om. Mycket. Åkte på jobb igår också, shit tänkte jag när jag närmast planerat in att se Beat it en gång till, den gubben gick inte. Too bad. Men jag såg den ju en gång iaf.
Inatt åkte jag skoter, det är jobbigt det här. Var och klängde i nå skyltar också, jag förstår inte vad det var frågan om. Skyltar som hängde flera meter över marken i nån slags arena, amazing.
Efter skolan följer jag med Johan hem, tur att alla är sjuka där redan. Hehe. Kommer dock hem i morgon efter som det ska sjungas på söndag. Grrrrreat. "Vänta lite, jag ska bara snyta mig" Mm, fina grejjer.
Avslutar med en dikt som blev ihopslängd på gårdagens mycket underhållande matte lektion. En liten kortis.
Ciaooooo

Kanske du

Kanske kan du fly in bland drömmar,
jaga bort det onda med nya sömmar.
Kanske kan du bortse från allt ont,
börja om från början och göra allting bra.
Kanske kan du vara så där mystisk,
nästan lite forntida egyptisk.
Kanske inte dina drömmar slår in,
men jag vet i alla fall att framtiden är din.

Över framtidens långa bro

Som om vi blev vaggade till sömn,
av en mjuk och oskyldig våg.
Som om drömmar aldrig tar slut,
där vi går fram på fält av råg.


Skall vi tillsammans bortom horisonten se,
något oskyldigt, ömt, och sakta le.
Ta varandras händer i gemensam tro,
gå liksom bundna ihop över framtidens långa bro.


Så säg mig nu lilla vän,
vill du följa med mig över den?
Eller tänker du låta mig gå,
över bron, där du mig inte längre kan nå.


Jag kommer aldrig att släppa tag,
inte ens när natt blir dag.
För om du mig lämnar här,
vad ska väl jag då göra där.
Muntlig redovisning, nooo.
Leta reda på information och svara på frågor, noooo.
Sluta? Jaaa!

 

Kyssar av siden, lätta som fjun.
Mjuk mot min kind, kittlar som dun.

 

Du, jag, vi, för evigt.


Le, ett sånt där leende som jag sett förut.

Se, bortom horisonten och vandra österut.

 

Känn, på känslan du har inom dig.

Spänn din båge hårt, och skjut lilla mig.

 

Låt Eros pilar borra sig in.

Och jag lovar.

För evigt är jag din.

 

 

 

Gårdagens skörd var det där.
Usch va mörkt det är ute nu. Önskar att jag kunde sitta kvar här en timme till eller så men nej, om en halvtimme bär det av. Och på den tiden hinner det ju bli mycket ljusare! Hrm..
Annars bär det av till min favorit idag efter skolan, Johan! Oh yes, sånt tycker vi om. Måste nog tyvärr göra lite franska eftersom jag glömde bort det igår, men vad gör man.. Kom på det när jag lagt mig och då var det väl inte direkt läge att gå upp och slänga sig in i den franska grammatiken. Eeeeh, nej. Kanske skulle ha gjort det ändå, låg och vände och vred på mig hur länge som helst. Var lite kissnödig också men orkade inte gå upp, vilket jag fick tillbaka under hela natten. Drömde att jag var kissnödig men hittade ingen toalett o.s.v. Finns det något jobbigare?! Nej, ingen bra natt.
Nu stärker jag mig själv och laddar för en ny vecka med O'boy och Yiruma, ja jag är besatt. Men det är härligt det också, så länge det varar. Tror jag är en periodare..
Nu måste jag gå vidare. SUCK, jag vill inte gå ut, det är så..mörkt.