Gripen av stundens allvar

0kommentarer

Utan titel

Det kan gå så fort,
Ut ur det tomma, bara så där
Det är liksom inte längre slumpen
Som avgör hur länge vi ska vara här

Man tror att allting är bra
Kan inte veta det som inte ögat ser
Sen så plötsligt händer det
Förstår inte längre vad livet ger

Det är som när löven tröttnar
Vissnar och faller långsamt ner
De dalar ner till backen
Försvinner, tills man dem inte längre ser

Dricker O'boy och njuter av vetskapen om att det är fredag. Vaknade dock och kände att tänderna gjorde sig påminda idag, och det var ju inte fullt lika trevligt. Ont gör det. Men fint ska det bli. 

Jag fick ett infall igår kväll och skrev den där uppe, hoppas ingen tar illa upp. 

Det hällregnar ute, mysigt, om man får vara inne alltså. Personligen så ska man ju ut i det där om ca 35 minuter. Great. Men annars är det ensemble idag, det är bra. Veckans höjdpunkt! 

Nej, jag ska, äsch ni vet vad jag ska göra. 

Ciao

Kommentera

Publiceras ej