Theres

Okej, nu måste vi prata om en grej. Ordet "intervju". Det måste vara ett av de mest svåruttalade orden i det svenska språket om man ska ta tro på hur majoriteten uttalar det. Varför ska det envisas med att sägas "interjuv"? Det är fel fel fel fel och jag stör ihjäl mig. Hela förra sommaren lyssnade jag på hur kommentatorerna vid alla flygshower skulle göra "interjuver" med piloterna, och nu hör jag på radion hur de pratar om arbets"interjuer". 

Här nedan har ni direkt taget ut svenska akademiens ordlista och där står det klart och tydligt "intervju" så kan vi nu snälla komma överrens om att uttala v:et på rätt ställe framöver?

Okej, nu har jag suttit här och försökt fixa en ny design som blir assnygg bara jag får till det, men jag har ett litet litet problem och tro mig när jag säger att jag försökt leta reda på en lösning. Det finns ingen. Så nu vädjar jag till er, kära vänner, om ni kanske sitter inne med en klurig lösning på det hela. Så här är det:

Jag vill ha en genomskinlig bakgrund på "content" och "side" men jag vill inte att texten och alla bilder ska bli genomskinliga också. Jag har googlat sönder internet nu och jag kan inte hitta någon som har en lösning på det, bara samma undran hos allihop. Vet ni hur jag menar? Och om ni vet, vet ni då hur i hela friden löser man det?

Nej hörrni, blogg-aktiviteten förra veckan är jag inte stolt över så jag ska försöka bättra mig denna vecka. Nu när vi äntligen fått sportlov kanske jag har lite tid över, kanske. 

Sportlovet har jag börjat med en härlig sovmorgon, go-frukost och ett fantastiskt trevligt företagsmail. Nu tänker jag fortsätta dagen med att stryka kläder, senare idag häva mig till gymmet, besöka Elin (som för övrigt kom hit igår och pratade lite skit med mig) och gå på möte. Så är det. 

Ha det gött

Nej men, hej. Lite klent med uppdatering här ser jag. Det är i alla fall fullt upp med livet och jag försöker bara hänga med. Det har skrivits tävlingar hela veckan och just i detta nu beställs det vykort till förbannelse. Jag blir ju nästan lite svettig.

I morgon har jag religionprov också, något jag känner mig mycket svettig inför. Herre gud, hjälp mig nu.

Nu ska jag plugga sönder hinduismen och buddhismen

God förmiddag folks

Idag börjar jag dagen med att jobba hemifrån eftersom engelskan ställdes in. Åker till Vansbro till klockan tolv och sen bär det av mot Falun på presentationsteknik. Det ser jag framemot!

Annars är det måndag och sista veckan innan sportlovet. Gud så skönt. Den här veckan kommer dock bli ganska hektisk och jag förväntar mig nog ett par sena kvällar i skolan för att få det att gå ihop. Två prov, en mindre presentation och typ 7 tävlingar som ska lämnas in och göras till på fredag. Fantastiskt. Men man lever bara en gång.

Nu ska jag skriva om kvaliteten och servicen i vårt företag. 

Tjopp

Å nej. Nu fick jag ett sånt där Paris-sug igen.

Jag har varit dit med mamma och jag har varit dit med vänner, nu vill jag dit med min karl. Pricken över i liksom. Strosa längs gatorna i vår-Paris och ta kort på körsbärsblommorna tills kameran inte orkar längre, smita in på någon mysig restaurang och äta gott, gå hand i hand längs Seine på kvällen och avsluta dagarna på ett mysigt hotell med "un grand lit". Det vore allt fint det. 

Dalatrafik säger jag bara. Nu ska ni få höra.

Igår skulle jag ju åka till Järna och planen var att ta bussen, men nu är det ju så att av någon himla idiotisk anledning så har de flyttat busshållplatsen ut till vägen vilket gör att om man ska åka mot Vansbro-hållet så får man stå mitt ute på blanka riksvägen bland snöslask och trafikfarliga Sälenturister, och det är ju inte så himla najs. Så jag och mamma skulle åka och kolla om det inte var längre bort som man skulle stå för att åka mot Vansbro, det var det inte och rätt som det var dök bussen upp och blåste förbi. Så vi satte iväg efter bussen i hopp om att hinna ifatt den till nästa hållplats, det gjorde vi och som tur var stannade bussen även där. Så vi svängde stort in bakom och tutade för att han skulle höra att vi kom efter och jag slängde mig ur bilen och sprang fram till bussen. När jag så nästan var framme vid dörren och skulle gå in, då stänger han och åker iväg. Jag sprang och vinkade men nej, åkte iväg det gjorde han. Så jag gick tillbaka till bilen och så fick vi åka till Vansbro och gå på bussen där. Så kom vi till Vansbro och jag skulle ta fram busskortet, vilket jag måste ha tappat i all hets vid förra hållplatsen och var alltså borta. Så jag fick en 50-lapp av mamma och gick på bussen, förbannad som ett bi och frågade så lugnt och sansat jag kunde var man skulle stå någonstans för att gå på bussen? Det fick jag inget svar på men strax därefter fick jag veta att han var "20 sekunder" efter och kunde därför inte stanna när jag sprang bredvid bussen och ville med. Nehej. Så jag betalade och när jag skulle få tillbaka pengarna upptäckte fanskapet att han inte hade mer än 27 kronor att ge tillbaka, och jag skulle ha 30. Så jag fick alltså betala 23 kronor för en bussresa på ungefär 10 minuter. Det gjorde jag och gick och satt mig, när jag så satt mig och lagt grejerna bredvid mig upptäckte jag att jag bara hade en vante. Den andra hade ramlat ur när jag rusade ur bilen. När vi sen kom till Järna stampade jag ut och såg hur han väntade in ett äldre par som skulle med bussen medan jag gick iväg för att så småningom bryta ihop i Johans bil och storgrina av ilska. 

En resa som vanligtvis inte skulle ha kostat mig någonting alls kommer alltså nu att ha kostat mig 73 svenska kronor eftersom jag fick betala 3 kronor mer än jag egentligen skulle ha behövt och dessutom måste betala för ett nytt jävla busskort. 

Tro mig när jag säger att mailet som Dalatrafik fått nu ikväll inte innehöll de allra heligaste av ord.

Idag faller snön i olika former och på olika vis. Ibland små flingor som faller lätt, ibland små flingor som yr och ibland jättestora flingor som yr jättemycket. Det är nästan olika varje gång jag tittar genom fönstret faktiskt. 

Igår kväll bröt jag mitt löfte om att lämna de röda ytterväggarna och tog en "after-sjuk"date med Maja på värdshuset. Vi åt en varsin halv pizza, det är skamligt. Sen for vi hem och jag tillbringade resten av kvällen framför The voice och sen X-men Origins: Wolverine.

Betat av lite på plugghögen har jag gjort idag, vilket jag ska fortsätta med nu. Filosofi A och Religion B är inte mina bästa vänner. Men som belöning för slitet får jag åka till Järna och pussa lite på min karl som jag inte sett på en vecka nu. Det är bra

Nu världen är jag på g! Febern är så gott som utrotad *ta i trä ta i trä* och jag känner mig nästan som människa igen. Har suttit med UF i två timmar och nu ska jag göra engelska. 

Vikt min första origami fågel har jag gjort också. Fast jag tycker nog mest det ser ut som en pegasus.

Jaha.

Jag var ganska övertygad om att jag kammade hem segern mot febern igår, det var jag faktiskt. Men ack den som drar förhastade slutsatser, den får lida. Inte mindre än 38,6 jävla grader celsius visade termometereländet när jag kom hem från skolan idag. Så den slagna hjälten stupade i sängen och sov en timme.

I morgon tänker jag inte lämna de här rödmålade ytterväggarna, än mindre transportera mig iväg, varken per fot eller per fordon. Oh nej.

Återkommer med stridssiffrorna en annan dag.

Och här har vi då vår katt som tror han är allt annat än det han faktiskt är. Här ovan är han t.ex. surikat.

Nu har jag bestämt mig för att sjukdomen ska bort. Jag har slängt alla sjukkläder i tvätten, inklusive pyamas och sängkläder. Täcken och kuddar har jag hängt ut på vädring, jag har själv tagit mig en dusch och satt på mig nya, rena kläder. Jag har till och med dammsugit mitt rum och öppnat fönstret på glänt för att få in frisk luft. Som tack för det fick jag naturligtvis en smärre feberattack som jag tror gett med sig skapligt nu i alla fall. 

Nu hoppas jag på att den ständiga strömmen ur min näsa ska kapitulera under dagen och sen får det banne mig vara nog på självömkan. Imorgon ska* jag tillbaka till skolan.



* Med reservation för ändringar

Är det någon som vet hur man gör mig glad är det min mor. Titta vad hon kom hem med åt mig för en stund sedan, nu måste jag hetsläsa "Simon och ekarna" så jag får börja på nästa. 

En stopmotionhälsning from Theres Johansson on Vimeo.

I sängen med en feber som kommer smygande tillbaka, en röst som är så där fantastiskt hes och det mest bångstyriga håret i hela vida världen. En toppendag det här.

Nu ska jag skriva om en dromedar.

"The last song" fick avsluta min söndag och vecka 7. Grät floder som vanligt, och muttrade över att jag samtidigt blev täppt i näsan och man vill ju inte gå ner och snyta sig mitt i tårarna. M.m. Så att, nej, inget mer om det.

Nu ska jag ta mig en alvedon, dricka vatten och hoppas på att eländet ger med sig över natten. Jag har inte tid för detta, som vanligt. 

Go natt

Det här med att vakna med ont i halsen och senare upptäcka att febertermometern visar 38,5 grader och man mest sitter och huttrar i soffan. Det är inte najs så här en söndag. En ibumetin senare känner jag mig en aning piggare dock men jag avsäger mig alla funderingar på att ens tänka på att gå till skolan i morgon. Kan febern slå till så där pang bom tänker jag ihärdigt vänta ut den, framförallt när jag mådde illa like there´s no tomorrow i morse också. Det var länge sen. 

Men skam det dåliga som inte för något gott med sig, jag läste nämligen ut Niceville idag. Fantastiskt bra. Så nu ska jag börja på en ny, frågan är vilken. Jag har ju någon att välja mellan.

Nu ska jag prova äta en pajbit, håller tummarna för att det ska gå vägen.

Nu har en ståltråd ramlat ur min mun, och jag har ingen aning om vart den ska vara. Tandläkaaaaarn?!

Jag kom där, glad i hågen och redo för ett pass på gymmet, gjorde mig redo för att angripa svängen och såg till min förtvivlan att det kom en bil. Bilens förare och passagerare hälsade glatt, jag gjorde detsamma, kom lite för nära diket och så shop sa det, så satt jag där, i diket. Och jag kunde inte annat än skratta, sucka och skämmas lite. Och visst är det väl typiskt att den första gången på året som man bestämmer sig för att ha kjol på sig så åker man i diket och ser ut som en äkta tjej tjej med strumpbyxor och allt. Men jag blev grundligt instruerad i hur jag skulle göra för att samarbetet mellan uppdragare och utsatt fjolla i kjol skulle gå så smidigt som möjligt, och visst gick det bra. Så sen satte jag mig i bilen och fortsatte skrattandes tills jag kom till gymmet där jag nog skrattade lite till. 

Tänk att det finns en första gång till allt.

I oktober tog vi vårt urtjusiga skolkort och åkte till Falun och lyssnade på Paolo Roberto. Sen fick jag hem min balklänning och så åkte vi på älgjakt där jag hetsrättade min ansökning till "Tjejer och ledarskap" mitt ute i skogen, på pass, på min telefon med universums sämsta internetmottagning sista dagen för inlämningen. Ja sen skulle det ju en bild med i ansökningen också så en sådan fick Elin ta på mig, det är den ni ser här ovan. I oktober åkte jag även och shoppade med mina systrar och sen gick jag till tandläkaren en fantastiskt kylig och vacker morgon. Det var tydligen det jag gjorde i oktober.

Jag tog faktiskt en promenad som jag sa, sen gjorde jag religion och så tröttnade jag på det så nu gör jag ingenting. Borde nog laga mat eftersom magen börjar kurra. Mamma sa åt mig att göra något med köttfärsen i kylskåpet, så att, vad gör man. Köttfärssås orkar jag inte med, det blir aldrig lika gott när jag gör det som när mamma gör det och då blir man ju bara besviken. Det är ungefär så jag fungerar när det ska lagas mat, jag gör sällan något som andra gör eftersom det mycket sällan blir lika gott så då hittar jag på något själv som jag aldrig smakat förut för då blir det ju automatiskt det godaste jag ätit. Man får inte vara dum heller. 

Nu ska jag hitta på något jag aldrig ätit förut så kan ni kika på dessa bilder från min promenad.

Möte och piano har jag checkat av på dagens lista, gymmet skjuter jag upp tills i morgon och så tar jag en promenad idag istället. Vilket är precis det jag tänker göra nu. Ta med mig kameran ska jag göra också. Det snöade så fint nyss, men nu har det slutat, naturligtvis. 

God morgon kära vänner
Idag har vi fyra grader kallt och småfåglarna tycks ha vaknat till liv igen. Nog med omvärldsanalys.

Idag är det möte, piano, gym och religion som står på mitt schema. Kanoners.

Tjo så länge

Musikal idag som sagt, och jag är så STOLT över våra esteter! Fattar inte hur de lyckas, helt otroligt. "The best little whorehouse in Texas" var i alla fall grym och när min kära granne här i skogen sjöng på slutet kunde jag ju helt enkelt inte låta bli att fälla en liten tår. Nej jag är helt såld.

Nu ska jag lägga från mig datorn och dricka en kopp jordgubbste. När jag gjort det ska jag fortsätta läsa Niceville som jag fullkomligen älskar. 

Ha det gott folks

God morgon kära vänner

Idag är dagen här, dagen när vi ÄNTLIGEN ska få se esteternas musikal. Jag har sett framemot det här sen typ, oktober. Mina förväntningar är skyhöga och jag är helt säker på att de kommer att uppfyllas för de där esteterna, de vet hur man gör't. 

En skiva har jag bränt nu på morgonkvisten också så nu ska jag slänga mig i bilen, dra på volymen och blåsa till Vansbro där det ska göras filosofi innan musikalen. 

Ha en bra dag folks

Tjo

Idag blev skolan invaderad av högstadieungar från gud vet vart och fan därtill. Och än en gång kan jag inte sluta förundras över vart respekten tagit vägen hos årskullarna under oss. Dagens ungdom skulle man kunna säga men jag är ju faktiskt en sån jag också. Hur som helst så blockerade dessa oförskämda ungar både vägen ut ur matsalen (genom att luta sig mot ytterdörren så att man fick skjuta upp dörren med våld, och jag är inte den som backar från att skjuta på lite extra ska ni veta) och genom att ställa sig som en vrång kork i en vinflaska som vägrar släppa taget i gången in mot kafeterian. Så jag fick helt enkelt lov att gå ut och ta en annan ingång. Gud ske lov för alla dessa ingångar till skolan, jag får krupp på stora, oigenomträngliga folkmassor. 

Nu ska jag laga morotsbiffar och nudlar och sen ska jag tolka en filosof. 

Tjo så länge

Idag ska jag ta tag i mitt pluggliv som jag så smidigt föraktat nu i några veckors tid. Vilket ju naturligtvis får sina konsekvenser, men man får ju skylla sig själv. Idag t.ex. ska jag hålla ett nyhetsföredrag på engelskan i fem minuter, och hur många gånger har jag tränat på det? Nada. Noll. Niente. Menne, jag hinner ju innan skolan börjar. Hoho, ganska smidigt det här med att komma till skolan drygt en halvtimme för tidigt ibland. Sen ska jag skriva upp all skit som ska göras innan sportlovet och sen ska det göras, punkt och slut. Jag ska skriva dagsplanering, timmes om det är det som krävs. Ja, det ska jag. 

Vad säger du nu då självdisciplinen, ett parti schack i skymningen kanske?

/Theres, som ska passa sig så att hon inte säger för mycket

Söndag, igen. Har njutit av helgen tillsammans med världens bästa karl och mest hoppat i och ur täckbyxorna stup i kvarten. Det blev ju lite kallt rätt som det var. Men tänk att om fötterna fryser jag inte, för jag har riktiga vinterskor jag, ja, det har jag. 

I går trotsade vi kylan och åkte till flygfältet eftersom Johan skulle testa sin nya leksak. Det gjorde han och jag försökte ta kort så gott jag kunde i den dryga 20 graders kylan. Men jag ska säga er att i de väderförhållandena är jag överhuvudtaget glad att jag kunde trycka ner avtryckaren. Hualigen. Gav dock upp och tog kort på månen istället.

1. Haft UF hela dagen
2. Ätit pannkakor
3. Varit på möte
4. Ätit lax
5. Skickat sponsorförfrågning till 18 företag

I morgon hoppas jag på:

16 glada svar där det står: "Jaaa, vi ger er så mycket ni vill ha! Fast 7-siffrigt blir väl kanske lagom?"

I wish

Det här med att kunna ta bilen till skolan när man börjar halv 10 - 10 istället för att sätta sig på bussen 10 över sju och komma till skolan onödigt tidigt, det passar mig jefligt bra. Kommer bli skumt att gå upp i vanlig tid sen när esteterna kommer tillbaka från sin APU.

Och på tal om esteterna så drömde jag om dem inatt. Jag drömde att vi skulle få se deras show och rätt som det var blev jag uppslängd på scenen och spelade en fyrhändig låt på pianot med Maja. För så skulle det tydligen vara. Det var hur förvirrande som helst. Alla esteter påstod att jag tränat med dem och visste mycket väl att jag skulle vara med och spela en låt. Men det mindes jag inte. Jag ansträngde mig verkligen för att försöka komma på när jag tränat med dem men det gick inte. Minnet var helt borta och det var så jobbigt! Jag var så frustrerad och höll fullkomligen på att bli tokig men då sa Mats att jag, Maja, Johanna och han skulle åka iväg och äta lunch och prata igenom det. Så det gjorde vi. Men saken var den att Mats hade en stor Coca-Cola flaska fylld med sprit, som alla drack ur, och sen körde vi. Och det var ju inte så jefla nice. Och sen rätt som det var pratade jag över Skype med Johanna hos en gammal barndomsvän och neeej, förvirringen som uppstod vid uppvaknandet var inte av denna värld kan jag tala om. Katastrofen. Mycket glad att jag vaknade dock. 

Igår kväll låg jag och funderade på framtiden och vad det är jag vill göra. Till slut blev tankarna så intensiva att jag kunde helt enkelt inte somna förrän jag skrivit ner dem. Så det gjorde jag. Nu har jag påbörjat min framtidsplanering; skrivit upp kurser som jag vill läsa på högskolan - valda utifrån vad det är jag vill och vad jag vill uppnå. På listan finns tre kurser i kreativt skrivande, en kurs i litteraturvetenskap och en i franska. Har fortfarande 30 poäng till godo, vilka jag faktiskt inte behöver bestämma än. 

När jag fantiserad igår kväll såg jag mig själv sitta framför ett stort, mörkt skrivbord, iklädd sköna skjortor och stickade tröjor. På skrivbordet fanns en jordglob, en dator, massa böcker och kladdiga post-it lappar. På ena väggen i mitt kontor (för det är det) finns en stor anslagstavla med inspirerande reportage, visdomsord och bilder och på en annan finns en stor bokhylla, överbelamrad med böcker och tidningar. 

Det är dit jag ska nå folks, en dag ska jag sitta där, på mitt egna kontor, görandes saker jag gillar med saker omkring mig som jag älskar. Och när jag är klar för dagen ska jag åka hem till min karl och lyssna på ointressanta flyg-anekdoter som jag avskyr, men älskar, eftersom de faktiskt gör den jag älskar glad. 

I september var vi till Jönköping och åt fantastiskt god mat på "En italienare och en grek". I september köpte jag även våra företagskläder, tyckte livet var lite hårt och gick många promenader. Jag och Johan följde med mina systrar och såg på "Bilar 2" i 3D, jag drack te och läste körkortsteori till förbannelse. Ja sen väntade jag på bussen en hel del också.

Idag vill jag börja med att säga GRATTIS till min fina fina vän Jonna som fyller 19. Det är nämligen Jonna som har det härligaste skrattet, som är vacker som få, som är bäst på att prata i telefon med okända människor och som är så tokig att man inte kan göra annat än älska henne. Så GRATTIS på födelsedagen Jonna!