God kväll Theres

När du nu läser det här är du 20 år gammal och förhoppningsvis lite klokare än sist. Sen är det några saker jag hoppas du sett till att uppfylla vid det här laget, här kommer det.

- Jag hoppas innerligen att du lämnat boet och flyttat till ett eget ställe, en mysig lägenhet enligt ditt tycke och smak vore kanon. Har du inte gjort det bör det ske snarast, för fridens skull.

 

- Har du inte tagit dig iväg till Paris än så tycker jag du ska göra det. Nu har du drömt om det så himla länge att det faktiskt är på tiden.

- Vad ska du bli när du blir stor? Okej, det är inget krav, men vore ju himla najs om du kommit lite längre på svaret.

- Sluta ta så illa upp hela tiden, det är du väldigt duktig på men skulle verkligen behöva bli lite sämre. Gräm dig inte över småsaker, gjort är gjort, så är det bara.

- Var snäll mot din arma kropp, du har bara en så se till att sköt den väl. Fortsätt träna när du väl kommit i gång, det är så bra.

- Fortsätt utvecklas och tro på dig själv, du är bra och blir bara bättre.

- Vårda dina vänner och skaffa nya, du mår bra av dem.

- Spara ut håret, det vore skoj om du kunde låta bli att klippa av det hela tiden.

- Umgås med dina systrar, det mår både du och dom bra av.

- Ha roligt! Så roligt som du haft den här sommaren har du inte haft på länge, fortsätt med det, det gör gott i hjärtat.

Med vänliga hälsningar

Theres, 2012

 
 
Hörni, det här att det är juni, solen lyser och skolan är slut, det är ju ganska gött kan jag känna. Att jag sen inte jobbar en enda freaking helg i juni, det är lite av det bästa som händer den här månaden. Förra helgen var vi på semester till bland annat Smögen, ikväll ska jag på 20-årskalas, nästa helg blir det grymt midsommarfirande och helgen därpå planeras det 40-årskalas, när skulle jag hunnit med att jobba undrar jag?
 
Det är lite så det ser ut, fullt upp, hela tiden. Sakerna som ska göras byter av varandra och när jag väl är ledig landar jag i soffan med en suck och ser på insidan ögonlocken. Men idag är en bra dag för idag har jag haft hela förmiddagen ledig till att bara läsa bloggar och andas ett par sekunder, ska snart äta lite mat innan det bär av till svågerns "gått ut nian"-firande där det förövrigt finns nykläckta ankungar (!!!!!!), ursöta lamm och smörgåstårta. Smörgåstårtan kan jag dock vara utan, men ankungarna, och lammen! Ooooooh. Efter det bär det av till Järna där finaste Katarina ska firas, klackarna i taket osv. 
 
Ha det gott! 
 
 
Hejs på er,
 
Uppdateringen här är ju inte den mest frekventa som ni kanske upptäckt. Hur som helst så jobbar jag faktiskt nu mer, åtminstone maj ut. Planterar blommor, krattar kvistar och så där åt kyrkan. Sen jobbar jag helger åt tidningen och försöker hinna med att skriva en himla bok där emellan. Ibland undrar jag vad jag gett mig själv in på.
 
I morgon ska jag åka på folkmusikläger till Rättvik. Jag och fiolen min, och sjuttioelva småbarn. Och Anna förstås, henne glömmer jag inte. Det blir skoj. 
 
 
Lite bilder från senaste tiden
 
Valborg med fantastiska människor
 
Ännu en musikal har blivit slutförd också
 
For till Norge och hälsade på Robert och hittade en Motorcykelren 
 
En tur med galten, tolkningsfrihet råder
 
20-års kalas
 
Galamiddag
 
Och ett gulligt Bä
Läste Blondinbellas blogg och ramlade över detta, dog lite inombords och bekräftade än en gång att jag hör hemma på landet.
 
"Har du och odd kommit så långt att ni kan fisa inför varann?
Ha ha nej det kommer ALDRIG att ske. Inte heller kissa med öppen dörr eller sådant. Jag har till och med svårt att snyta mig så att han hör. Alla ljud och lukter får vara privata .. Jag tror att det också är en nyckel till en bra relation. Ibland har jag hårstubb på benen men det är nog that´s it. Jag tycker om att göra mig fin för Odd, han är likadan."
 
Då kommer jag aldrig ha en bra relation, det säger jag bara. 
Nu har anmälan till hösten kurser och program öppnat och det skrämmer skiten ur mig. Det skrämmer mig för jag har ingen aning om vad jag ska göra. Hur mycket jag än tänker, planerar och blir exalterad så misslyckas planen till slut och jag återvänder till ruta ett. Den där rutan av desperat förtvivlan som gnyr i magen och inte låter mig vara i fred. 
 
Tänk om någon kunde komma fram till mig och säga att om 10 år kommer du att jobba med det här eftersom du till slut gjorde så här. Vore det jag hörde tillfredsställande skulle jag luta mig tillbaka och invänta tiden, vore det inte skulle jag ta ett annat beslut. Peace of cake. Men så vitt jag vet så finns det ingen som kan berätta det för mig och därför sitter jag här, handfallen och irriterad för att det aldrig blir som man tänkt sig. 
 
Det värsta är att man ständigt påminns av det där beslutet som måste tas. Man pratar med jämnåriga, blir avundsjuk eller lättad över att höra deras planer, man pratar med vuxna som pressar på och tycker det är dags att bestämma sig, eller med dem som tycker man har "den bästa tiden framför sig". Jo visst. Ta då och berätta för mig vad som är så bra, för just nu kan jag inte hitta en enda grej, och hittar jag en finner jag ett motargument.
 
Jag kan inte se någon väg ur det här. Jag har alltid kunnat föreställa mig själv någonstans, på ett flott kontor, resandes i världen, på ett café i Paris, vad som helst, men nu går det inte längre. Det är liksom svart, jag kan inte föreställa mig själv någonstans och det kanske är det som skrämmer mig mest. För kan jag inte se ett mål har jag ju ingenting att sträva efter. 
Det här att solen lyser på klarblå himmel och jag måste sitta inne med skolarbete, vad är det? Självförvållat.
Det var i alla fall nu man skulle haft en balkong, fy satan vad nice det hade varit. 
 
Igår kväll må ni tro jag höll på att sätta i halsen. Kring halv sju plingar det på dörren och Tobias säger "du har fått besök", så jag går ut i hallen och där står Malin, Katta och Jonna och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Blir fortfarande helt upprymd när jag tänker på det, jag älskar besök! Framförallt av de där som man inte ser så ofta, som man nästan aldrig ser nu mer faktiskt. Det var väldigt väldigt roligt. 
 
Idag har jag strosat runt på byn med mamma och min karl. Tog en tur in på biblioteket och införskaffade en novell som ska hjälpa mig lite i skolarbetet. Jag skulle egentligen ha tag på tre böcker, men två av dem fanns inte. En är i Falun och den andra finns bara på kungliga biblioteket i Stockholm. De där stropparna i Stockholm skulle dessutom ha betalt för att ta kopia på fyra sidor och skicka dem hit. Den där stan stiger aldrig i mina ögon det säger jag bara.
 
Nej, nu ska det kokas makaroner innan det är dags för klättring. 
 
Tjo så länge
 


Försöker planera livet, jobbar, pluggar, lägger pussel och spelar fiol.
Det finns två saker jag är fruktansvärt svag för; skinnväskor och skrivböcker. Går man då in på etsy.com är det som för en sockerberoende att gå in i en godisbutik - det är omöjligt att komma ut tomhänt. Tyvärr, eller kanske tack och lov, har jag så dålig ekonomi att jag måste gå därifrån tomhänt, men dregla får man ju. De har så mycket fint att man får hjärtsnörp.
Ni vet när man hör en låt som man inte hört på länge och den väcker minnen och känslor, härliga och mindre härliga. "Walking in Memphis", Calle Kristianssons version, den jag var så sjukt besatt av förut. Det är en sån där låt som väcker minnen, minnen från när jag satt i skolkafeterian och hade den på repeat, lyssnade istället för att plugga, när det var den sista låten jag fick lov att höra innan jag gick och la mig eller när jag stod i regnet och lyssnade på honom i Nås. Jag stornjöt, i ösregn, några grader över noll och inte en torr fläck på kroppen. Tyvärr njöt inte mitt sällskap lika mycket, inte alls faktiskt, vilket inte gjorde kvällen till vad den borde varit.
 
Men när jag tänker på regn tänker jag på en annan kväll. En sån där kväll som man håller varm om hjärtat, trots att det kanske inte var så speciellt. Det var i somras, dansbandsveckan och kanske den blötaste dagen på hela sommaren. Jag och Tobias stod i öltältet och lyssnade på bandet som spelade, höll varandra i handen och försökte undvika den strida vattenströmmen som forsade fram genom tältet. Eftersom tiden sprang iväg och det var jobb dagen efter fick vi lov att bege oss till lägenheten, men först till båten, genom regnet. Vi sprang, skrattade, sprang och skrattade ännu mer. Fick skjuts till bron där båten var förankrad, sprang från bilen till under bron, skrattade, påpekade hur blöta vi var och skrattade ännu mer. Där stod vi ett tag, under bron, och tittade på regnet som smattrade på älven så det såg ut som myrornas krig på teven. Jag tittade på honom, hela han var dyblöt, tröjan 10 kilo tyngre än den borde, och så jävla underbar. Tänkte att, "kommer du hit och kysser mig nu är det som en jävla film." Han kom, kysste mig, och här sitter jag. Som i en jävla film.
 
 
Igår var det som bekant Alla hjärtans dag och på kvällen firades det med go-middag. 
 
Förrätt har jag alltid tyckt är överskattat så vi hoppade direkt på huvudrätten istället. Det blev älgfilé, hasselbackspotatis, sallad med gurka, körsbärstomater, vitkål och fetaost och bearnaisesås. Fruktansvärt bra. 
 
Till efterrätt blev det cheesecake och bär. Mycket mycket bra. Det är ju trots allt efterrätten man (jag) är ute efter.
 
Ikväll däremot är jag ensam och överväger en matlåda ur frysen. Kontraster är ju bra har jag hört.
Sitter i soffan och onsdagsdrömmer. Läser om Sandra Beijer som ska flytta till Paris och ha en lägenhet med utsikt mot eiffeltornet, ser det nya PRO temat på blogg.se för dem som gillar att resa och ser världskartan på väggen. JAG VILL RESA NU!! Jag vill till Paris, strosa längs gatorna i Montmartre, sitta på gräset nedanför Sacre Coeur och äta färska aprikoser, dricka dyr coca-cola på ett café längs Seine, stå uppe på triumbågen och skaka på huvudet åt alla fartdårar i rondellen, springa över vägen med risk för livet, äta croissanter, dricka äckligt vin på balkongen, åka upp i Eiffeltornet och gå alla trapporna ner. Det vill jag. 
 
Men jag ska snart göra något jag vill. Jag ska ta med mig fiolen och åka till Vansbro, där ska det spelas lite och sen ska jag träffa den saknade Sandra. Som jag längtat! Efter det blir det skogen i några dagar och i helgen jobb. Fint fint!
Okej vänner, nu ska vi diskutera livet.
 
Jag har börjat tröttna på det här stillasittande livet med alldeles för lite att göra. För ett år sedan var jag så stressad och upp i varv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, nu blir jag lycklig när det blir lite disk över så jag har något att sysselsätta mig med i tio minuter. Ni hör ju. Jag vill plugga igen, på riktigt! Gå till en skola varje dag, träffa nya människor, vara kreativ, sitta på föreläsningar och halvsova av tristess, skratta med klasskamrater, gå runt med datorn och fina skrivböcker i en ryggsäck, skapa internskämt och ja men, ja. Ni vet. För närvarande har jag dock tre problem. 
 
1. Jag har ingen större lust att flytta i väg. 
2. Karln har ingen större lust att flytta med mig.
3. Jag har ingen aning om vad jag vill plugga. 
 
Det skiter sig ganska rejält på tredje punkten. 
 
Så vad tycker ni, vad ska jag bli när jag blir stor?
 
Jag tycker om: att skriva, betrakta och analysera människor, arrangera/planera, resa, fotografera, lära känna folk, samarbeta med andra, betänketid, bolla idéer och bestämma lite mer andra.
 
Jag tycker däremot inte om att: ta hand om folk, ta snabba beslut, vara jättestressad jämt - då blir jag sjuk, prata med arga människor och göra folk besvikna. 
 
Nu då, bestäm, vad ska jag bli när jag blir stor?
Hejs!
 
Första veckan i januari drog jag, Sofie Olsson och Kari Welam igång ett sånt där projekt som alla stora fotobloggar har gjort - att publicera en bild i veckan i ett år. Nu påstår jag inte att vi är några storfräsare men jag har alltid tyckt att det är en rolig grej och har velat göra det själv. Så nu har vi dragit igång och har hittills publicerat tre bilder var, den här veckan kommer den fjärde. Här nedan kommer mina bilder, vill ni se alla hitta ni dem här: http://www.facebook.com/EttFotoIVeckan
 
 
Första veckan var temat vinter, jag glömde naturligtvis bort det och kom på det när det blivit mörkt.
 
 
Andra veckan var temat drömmar. 
 
 
Igår publicerade vi bilder under temat styrka, min bild står för både fysisk styrka och styrkan att hålla ihop.