Ord
0kommentarer
I morgon är det en månad sedan jag blev solo. Singular, singel. Mådde som en påse skit ett bra tag innan och efter, men nu känns det bra. Stängde in allt jag kände och pratade inte särskilt mycket om det, jag spottade ut bokstavskombinationer istället. Publicerade dem på ett okänt ställe. Nu tänkte jag publicera dem här.
Tårar i dina ögon blå
Det gör så ont
Jag vet inte hur jag ska göra
Det bara smärtar
Jag tror inte du vill höra
Det jag har att säga
Det är inte fint
Det kommer skava länge
Bli en evig labyrint
Så vad ska jag göra
Stanna eller gå
Jag vet att du inte vill höra
Tårar i dina ögon blå
Tårar på min kind
Jag vill inte såra
Men jag måste
Det kommer falla tårar
Ja, allt för många är jag rädd
Jag provad att cykla från mina
Lät dem torka på min kind
Men det kom hela tiden nya
Det fanns inget slut
Så jag måste göra det här
Jag tror faktiskt att jag vill
För att få ett slut på alla tårar
Som faller och torkar på min kind
Punkt i vår saga
Loulou Lamotte sjunger ”Do you love me still” och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
För det är ju det jag inte gör.
Jag älskar dig inte längre.
Och jag vet inte hur man gör,
hur man beter sig.
Jag vet hur ont det kommer att göra,
för oss båda.
Men jag måste göra det här.
Måste sätta punkt i vår saga.
Det blev punkt till slut
Det blev punkt till slut.
Den är upplöst nu,
vår hårdknutna knut.
Och jag är glad att det var du
Som delade med mig mången minut
Bland månader, veckor och dagarna sju.
Men nu är det slut
För vi har liksom glidit itu.
Det finns inte längre något krut
Att tända eld på det som är tu.
Så ta nu och av livet njut
För vi är inte längre jag och du.
Kommentera