Ni vet det där hemska fenomenet träningsvärk? Ja, det har drabbat min arma kropp idag. Mina lår är inte vad de en gång var och min mage tja, skulle den se ut som den känns så skulle jag ha minst 8 rutor inneboende. Det har jag ju naturligtvis inte, men jag har en iaf!
Annars är det matte prov som gäller idag, taggad? Mja, det kunde ha varit bättre. Blir alltid lika förtvivlad när klockan ringer på morgonen. "Inte nuuuuu", det är ju då det är som skönast.
Livet rullar iaf och jag tänkte visa er det nyaste tillskottet i min diktsamling. Blev skrivet igår kväll så jag har inte läst igenom det i dagsljus än, såå vi får väl se hur det blir då.
Illusion

Ibland låtsas man
att drömmen ska bli sann.
Att fåglar alltid skall kvittra,
till ekot av en klingande cittra.
Att allting skall åter bli,
det jag var, för alltid fri.

Bland trädens gröna blad
och i mörkret en präktig stad.
Skall vi tillsammans tro och be,
för tillsammans ska vi nog se
Vad allt och inget gör,
både här och där de bör.

Konstig? Ja jag vet men jag måste skriva så!
Nej nu ska jag borsta tänderna.
Ciahoo-o-o-oo
Hemma efter ett par underbara dagar med älsklingen vid stugan. Underbart skönt! Men nu är man då hemma och av någon anledning så känns det som att klockan skulle vara 4 -5, och vad ser jag, jo klockan är 10 över 1! Bajs bajs bajs.  Jag vill sova. Hm. Jaja.
Idag ska jag troligtvis riva lite tapet från min mur sen blir det måleri. Den ska bli vit. Tjusigt tjusigt. När sen ekonomin går ihop så blir det nya tapeter också, vet inte vilken färg än men ja, något tips kanske? Jag har ett ganska litet rum med alldeles för mycket saker, som jag inte kan avstå ifrån, och det är trångt som satan. Så jag vill få rummet att kännas luftigt och skaffa en illusion om att det är större än det egentligen är. Så vad ska man använda för färg? Tipsa mig snälla, jag är i behov av sådana. Därför ska jag nu strax kommentera bloggar som aldrig förr för att få mer smygkikare. Tihi!
Men först ska ni få ta del av två dikter jag skrivit under våra dagar i skogen. Here it comes.
En bön
Bortom stjärnorna och dagen dit ingen når finns det en tid och glädje som bara går och går
Förr kunde man bakom horisonten se ett leende och sakta be;
Kära du där ute, kan du mig höra här
jag som alltid tror och hoppas, att det är mig du håller kär

Morgonstund
Bara för att det ljusnar så behöver inte natten vara över
Det är inte när fåglarna vaknar eller något annat som världen behöver.
Det är när du leende ser upp på mig och jag kryper in i din famn
När solen smeker fönsterkarmen och båtarna kommer i hamn.
Kort och koncis men jag är faktiskt nöjd, det är så skönt att bara skriva ibland, kanske ingen mening men tja, I like it.
Nu ska jag kika lite bloggar. I'll be in touch.
Och ja jag tycker om engelska uttryck.