Är det inte typiskt ibland, sitter och lyssnar på musik med hörlurar och tycker sig höra att det ringer. Tar ett tag och så hör man signalen igen, springer ner fort som faaaan och hinner precis fram till telefonen när det lägger på. Gaaaaah, jag hatar sånt där. Inte för att det någonsin är någon som vill prata med mig, men ändå.
Något annat typiskt är gårdagen, eller kvällen, eller en viss händelse. Jag och Johan sprang runt här hemma och busade med disktrasor o sånt där mysigt, sprite flaskor.. aja, saken var den att det blev jobbigt till slut och vi gav oss. Gick upp och skulle slänga mig på sängen och stötte i stortån i skrivbordskanten, aaaaaaj sa jag då. Lite tårar också, det är obligatoriskt. Vägrade dock att ta av strumpan och kolla. Jag upptäckte det när jag hade duschat och kollade ner på min kära tå, nageln såg ut att ha blodbristningar, tjusigt tänkte jag. Lite stolt dock över att kunna bevisa att det gjorde jävligt ont. Visade upp mina skråmor för Johan, njöt av självömkan och somnade. I morse när jag skulle dra på mig pyamasbyxorna för att gå ner fastnade en av sprickorna i tyget och rev upp en bit av nageln. Goooooooos, så mamma fick klippa lite och nu har jag ett dumbo plåster på min stortå. Gulligt.
Annars har det varit friluftsdag idag så vi var till Hunflen och åkte lite slalom, träningsverk imorgon, yes indeed. fick sovmorgon fram till klockan 8 också, sånt tycker vi om. Känner mig dock lika kabba som vanligt den här tiden, men det är bra. I morgon åker jag till Johan och kommer hem på söndag, fiske på lördag? Tjaa, det visör sig.
Nu ska jag göra något vettigt, som typ svenska. Har redovisning av the king i morgon. Gaaaaaaaa.
Någon mer än jag som inte kan med bloggarna på devote? Ciavaroli
