Tog med mig tandborsten och drog till skogs igår kväll. Det blev fiskning, ännu mer bugg i köket och många goda skratt. Sömnen lyste dock med sin frånvaro så idag känner jag mig mest som en, ja, sleten tjej. Tänker därför klicka igång Mamma Mia! och sen får det banne mig va nog för idag. 

 
Ha det gött
Tillbringade gårdagen hos Katarina där vi spelade förfest-spelet, drack godsaker ur baotastora glas, gjorde kransar,  buggade i köket och hade det allmänt roligt. Idag har jag mest sett på fotboll, gosat med kattungar och bara göttat mig. 
 
Ni får ha en fortsatt trevlig kväll, det ska då jag ha.
 
 
 
 
 
 
Hej på er mina godingar, nu är jag hemma på farmen efter fem helt underbara dagar. Det har varit föreläsningar, workshops, tävlingar, teambuilding, sena kvällar och helt underbara människor. Jag var helt slut igår av alla nya intryck, helt död. Nu har jag dock återhämtat mig och bara småler hela tiden. Får ni någon gång chansen att åka på E-max, gör det! Det är det bästa jag någonsin gjort.
 
Jag och grabbarna i mitt lag
 
 
 

Japp, nu drar jag strax till Borlänge för att där åka vidare till Örebro. Kommer hem på torsdag och skulle inte tro att jag hör av mig innan dess, så.. ha det gött!

 

 

 

 

Go' kväll vänner, här halvsitter jag i sängen med resväskan vid fötterna och funderar över vad som komma skall. I morgon drar jag nämligen till Örebro (Klicka så finns en liten artikel om eventet) för att hänga med Sveriges elit av unga entreprenörer i några dagar. Coolt. Det slog mig även här idag att det är ju jag som representerar Sveriges bästa UF-skola, och det är ju, gött? Känn ingen press Theres. Som stöd har jag dock plockat fram företagsskjortan som ska få finnas med på ett hörn, naturligtvis. 

Nu ska jag fortsätta mysa med resväskan och en tekopp jag nyligen hämtat, har hittat ett nytt favorit-te nämligen: Friggs Vanilla Rhubarb, såååå gott! 

Nej, vi hörs väl säkert i morgon bitti innan jag tar min nya pärla och drar till Borlänge. Sov gott vänner

Skickade precis efter lite sommarlektyr, var faktiskt riktigt länge sen jag köpte en bok nu. Hur som helst är det dessa godingar jag nu väntar på.

I morgon är det en månad sedan jag blev solo. Singular, singel. Mådde som en påse skit ett bra tag innan och efter, men nu känns det bra. Stängde in allt jag kände och pratade inte särskilt mycket om det, jag spottade ut bokstavskombinationer istället. Publicerade dem på ett okänt ställe. Nu tänkte jag publicera dem här. 

Tårar i dina ögon blå

Det gör så ont
Jag vet inte hur jag ska göra
Det bara smärtar
Jag tror inte du vill höra

Det jag har att säga
Det är inte fint
Det kommer skava länge
Bli en evig labyrint

Så vad ska jag göra
Stanna eller gå
Jag vet att du inte vill höra
Tårar i dina ögon blå


Tårar på min kind

Jag vill inte såra
Men jag måste
Det kommer falla tårar
Ja, allt för många är jag rädd

Jag provad att cykla från mina
Lät dem torka på min kind
Men det kom hela tiden nya
Det fanns inget slut

Så jag måste göra det här
Jag tror faktiskt att jag vill
För att få ett slut på alla tårar
Som faller och torkar på min kind


 

Punkt i vår saga

Loulou Lamotte sjunger ”Do you love me still” och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
För det är ju det jag inte gör.
Jag älskar dig inte längre. 
Och jag vet inte hur man gör, 
hur man beter sig. 
Jag vet hur ont det kommer att göra, 
för oss båda. 
Men jag måste göra det här. 
Måste sätta punkt i vår saga. 


Det blev punkt till slut

Det blev punkt till slut.
Den är upplöst nu,
vår hårdknutna knut.
Och jag är glad att det var du
Som delade med mig mången minut
Bland månader, veckor och dagarna sju.
Men nu är det slut
För vi har liksom glidit itu.
Det finns inte längre något krut
Att tända eld på det som är tu.
Så ta nu och av livet njut
För vi är inte längre jag och du.

God dag alla glada, loggade in här och fick till min förskräckelse se att blogg.se bestämt sig för att göra om. Fick även till min förskräckelse se 11 kommentarer jag aldrig i världen sett förut, kommentarer från ifjol. Så jag ber om ursäkt om jag inte svarat, men ja, inte vet jag vad de har tövlat med. 

Igår tog jag mitt pick och pack och drog upp till stugan, grillade i kaminen och mös. Passade även på att läsa ut den gamla godingen "Malin + Rasmus = Sant", och visst grät jag väl. En himla bra bok det där. 

Annars har jag mest ingenting för mig, suktar efter en kamera eftersom jag plötsligt blev utan. Men det ska det snart rådas bot på, så kanske ni får se lite bilder igen. 

Gårdagen och idag har jag tillbringat i Snöån diskuterandes Landsbygdsutveckling med en hel drös andra människor från Dalarna. Intressant och till viss del givande, även om jag mest störde mig på den som höll i "arbetet" så att säga. Hur som helst så behöver vi inte gå in på det eftersom det ju bara är tråkigt. Under de här dagarna passade jag dock på att fundera på det här med vad jag vill, jag är ju liksom fri att göra vad som helst nu mer.

Till hösten är jag på det klara med att jag ska läsa kreativt skrivande och tidigare var jag rätt inställd på att fortsätta läsa andra kurser efter det, men nu vette katten. Saker händer ju och jag återvänder ständigt till vad jag velat och menat väldigt väldigt länge, ja, det börjar ju på P och slutar på aris. Och varför inte? Jag kan och jag vill, finns absolut ingenting som hindrar mig.

Jag kan se mig själv där, gnetandes på ett café, pratandes förjävlig franska, läsandes böcker i Luxemburg-trädgården, strövandes i Montmartre med någon nyfunnen vän, skrivandes hemlängtans-inlägg med tårarna flödandes längs kinderna. Klockrent. Och jag skulle älska varje sekund, till och med den dåliga luften. Och jag skulle älska det så himla mycket eftersom jag vet att när jag kommer hem så älskar jag hemma ännu mer. Onekligen. Och när jag kom hem skulle jag utbilda mig till något storslaget, ta världen med storm och leva livet. Perfekt.
Joho, här landar jag i soffan efter en sväng tur och retur till Mora. Fick fantastiska besked från min lille tandläkare och detta firade jag alldeles själv på Saltvik, med betoning på själv, det var faktiskt ingen annan än jag där. Efter lunchen tog jag mig en sväng till Järna där det blev tårta hos Katarina som fyller 19 idag, hipp hipp hurra för henne! Och nu sitter jag som sagt här, kraschad i soffan, buffrandes det sista avsnittet av Alcatraz. Sen tror jag det får bli en cykeltur, om vädret tillåter förstås.
Nej hörrni, nu är jag på bra humör. Det tog sin lilla tid, men ja, vad ska man säga. Lite mat, motion, dusch och ja, någon, gjorde mig på bra humör. Så nu är jag mest cool och låtsas att det är nån tuffing som sjunger för mig i hörlurarna och inte nån himla Molly Sandén. Pfft. Det håller liksom inte i längden. Nu ska jag skriva en cooling-saga, för det är sånt coolingar gör kvart över tolv en söndagsnatt. Bara så ni vet. 

Jaha. Här sitter jag och är förbannad. Förbannad för att allt är slut. Förbannad för att jag inte har karaktär nog att hålla mig här ifrån. Förbannad på solen som lyser. Förbannad på telefonen som aldrig plingar till. 

Nej jag kan inte hålla mig här ifrån längre. Det finns liksom ingen anledning. Jag slutade eftersom mina ord förstört så mycket, men nu finns det inte så mycket mer att förstöra, så då kan jag lika gärna spy ut fler bokstavskombinationer. Bokstavskombinationer ja. I fredags tog vi studenten. Fick betygen, blommor och kramar. Och jag fällde inte en enda tår. Det fanns inga att fälla. Men nu kan ni ge er fan på att det är nära. För nu har jag insett det, det är slut. Aldrig mer en sinnessjukt tråkig mentorstid, aldrig mer hysteriska UF-lektioner med världens bästa Cayenne. Det är så jävla slut. Och jag kommer sakna alla så överjävligt mycket. Jag hann inte ens krama alla i fredags, och nu är somliga borta. Vem vet när man får se dem igen? 

Min underbara klass, hur ska jag klara mig utan den? Utan världens bästa klasskamrater. Utan Jonna som med sin sinnesförvirring alltid fick oss att skratta, utan Malin som varit min klasskamrat i 9 och ett halvt år och utan Kristoffer som stått ut med mig och mitt humör i många jobbiga stunder. Jag vet inte hur det ska gå. För nu är det väl meningen att man ska klara sig själv, har jag hört. Och jag vet inte hur det ska gå, när jag alltid klarat mig med hjälp av andra.