Japp, nu drar jag strax till Borlänge för att där åka vidare till Örebro. Kommer hem på torsdag och skulle inte tro att jag hör av mig innan dess, så.. ha det gött!
Go' kväll vänner, här halvsitter jag i sängen med resväskan vid fötterna och funderar över vad som komma skall. I morgon drar jag nämligen till Örebro (Klicka så finns en liten artikel om eventet) för att hänga med Sveriges elit av unga entreprenörer i några dagar. Coolt. Det slog mig även här idag att det är ju jag som representerar Sveriges bästa UF-skola, och det är ju, gött? Känn ingen press Theres. Som stöd har jag dock plockat fram företagsskjortan som ska få finnas med på ett hörn, naturligtvis.
Nu ska jag fortsätta mysa med resväskan och en tekopp jag nyligen hämtat, har hittat ett nytt favorit-te nämligen: Friggs Vanilla Rhubarb, såååå gott!
Nej, vi hörs väl säkert i morgon bitti innan jag tar min nya pärla och drar till Borlänge. Sov gott vänner
Skickade precis efter lite sommarlektyr, var faktiskt riktigt länge sen jag köpte en bok nu. Hur som helst är det dessa godingar jag nu väntar på.
I morgon är det en månad sedan jag blev solo. Singular, singel. Mådde som en påse skit ett bra tag innan och efter, men nu känns det bra. Stängde in allt jag kände och pratade inte särskilt mycket om det, jag spottade ut bokstavskombinationer istället. Publicerade dem på ett okänt ställe. Nu tänkte jag publicera dem här.
Tårar i dina ögon blå
Det gör så ont
Jag vet inte hur jag ska göra
Det bara smärtar
Jag tror inte du vill höra
Det jag har att säga
Det är inte fint
Det kommer skava länge
Bli en evig labyrint
Så vad ska jag göra
Stanna eller gå
Jag vet att du inte vill höra
Tårar i dina ögon blå
Tårar på min kind
Jag vill inte såra
Men jag måste
Det kommer falla tårar
Ja, allt för många är jag rädd
Jag provad att cykla från mina
Lät dem torka på min kind
Men det kom hela tiden nya
Det fanns inget slut
Så jag måste göra det här
Jag tror faktiskt att jag vill
För att få ett slut på alla tårar
Som faller och torkar på min kind
Punkt i vår saga
Loulou Lamotte sjunger ”Do you love me still” och jag låter tårarna rinna nerför mina kinder.
För det är ju det jag inte gör.
Jag älskar dig inte längre.
Och jag vet inte hur man gör,
hur man beter sig.
Jag vet hur ont det kommer att göra,
för oss båda.
Men jag måste göra det här.
Måste sätta punkt i vår saga.
Det blev punkt till slut
Det blev punkt till slut.
Den är upplöst nu,
vår hårdknutna knut.
Och jag är glad att det var du
Som delade med mig mången minut
Bland månader, veckor och dagarna sju.
Men nu är det slut
För vi har liksom glidit itu.
Det finns inte längre något krut
Att tända eld på det som är tu.
Så ta nu och av livet njut
För vi är inte längre jag och du.
God dag alla glada, loggade in här och fick till min förskräckelse se att blogg.se bestämt sig för att göra om. Fick även till min förskräckelse se 11 kommentarer jag aldrig i världen sett förut, kommentarer från ifjol. Så jag ber om ursäkt om jag inte svarat, men ja, inte vet jag vad de har tövlat med.
Igår tog jag mitt pick och pack och drog upp till stugan, grillade i kaminen och mös. Passade även på att läsa ut den gamla godingen "Malin + Rasmus = Sant", och visst grät jag väl. En himla bra bok det där.
Annars har jag mest ingenting för mig, suktar efter en kamera eftersom jag plötsligt blev utan. Men det ska det snart rådas bot på, så kanske ni får se lite bilder igen.
Till hösten är jag på det klara med att jag ska läsa kreativt skrivande och tidigare var jag rätt inställd på att fortsätta läsa andra kurser efter det, men nu vette katten. Saker händer ju och jag återvänder ständigt till vad jag velat och menat väldigt väldigt länge, ja, det börjar ju på P och slutar på aris. Och varför inte? Jag kan och jag vill, finns absolut ingenting som hindrar mig.
Jag kan se mig själv där, gnetandes på ett café, pratandes förjävlig franska, läsandes böcker i Luxemburg-trädgården, strövandes i Montmartre med någon nyfunnen vän, skrivandes hemlängtans-inlägg med tårarna flödandes längs kinderna. Klockrent. Och jag skulle älska varje sekund, till och med den dåliga luften. Och jag skulle älska det så himla mycket eftersom jag vet att när jag kommer hem så älskar jag hemma ännu mer. Onekligen. Och när jag kom hem skulle jag utbilda mig till något storslaget, ta världen med storm och leva livet. Perfekt.
Nej jag kan inte hålla mig här ifrån längre. Det finns liksom ingen anledning. Jag slutade eftersom mina ord förstört så mycket, men nu finns det inte så mycket mer att förstöra, så då kan jag lika gärna spy ut fler bokstavskombinationer. Bokstavskombinationer ja. I fredags tog vi studenten. Fick betygen, blommor och kramar. Och jag fällde inte en enda tår. Det fanns inga att fälla. Men nu kan ni ge er fan på att det är nära. För nu har jag insett det, det är slut. Aldrig mer en sinnessjukt tråkig mentorstid, aldrig mer hysteriska UF-lektioner med världens bästa Cayenne. Det är så jävla slut. Och jag kommer sakna alla så överjävligt mycket. Jag hann inte ens krama alla i fredags, och nu är somliga borta. Vem vet när man får se dem igen?
Min underbara klass, hur ska jag klara mig utan den? Utan världens bästa klasskamrater. Utan Jonna som med sin sinnesförvirring alltid fick oss att skratta, utan Malin som varit min klasskamrat i 9 och ett halvt år och utan Kristoffer som stått ut med mig och mitt humör i många jobbiga stunder. Jag vet inte hur det ska gå. För nu är det väl meningen att man ska klara sig själv, har jag hört. Och jag vet inte hur det ska gå, när jag alltid klarat mig med hjälp av andra.