Theres

Gårdagen och idag har jag tillbringat i Snöån diskuterandes Landsbygdsutveckling med en hel drös andra människor från Dalarna. Intressant och till viss del givande, även om jag mest störde mig på den som höll i "arbetet" så att säga. Hur som helst så behöver vi inte gå in på det eftersom det ju bara är tråkigt. Under de här dagarna passade jag dock på att fundera på det här med vad jag vill, jag är ju liksom fri att göra vad som helst nu mer.

Till hösten är jag på det klara med att jag ska läsa kreativt skrivande och tidigare var jag rätt inställd på att fortsätta läsa andra kurser efter det, men nu vette katten. Saker händer ju och jag återvänder ständigt till vad jag velat och menat väldigt väldigt länge, ja, det börjar ju på P och slutar på aris. Och varför inte? Jag kan och jag vill, finns absolut ingenting som hindrar mig.

Jag kan se mig själv där, gnetandes på ett café, pratandes förjävlig franska, läsandes böcker i Luxemburg-trädgården, strövandes i Montmartre med någon nyfunnen vän, skrivandes hemlängtans-inlägg med tårarna flödandes längs kinderna. Klockrent. Och jag skulle älska varje sekund, till och med den dåliga luften. Och jag skulle älska det så himla mycket eftersom jag vet att när jag kommer hem så älskar jag hemma ännu mer. Onekligen. Och när jag kom hem skulle jag utbilda mig till något storslaget, ta världen med storm och leva livet. Perfekt.