On the edge of falling
1kommentarer
Jaha. Här sitter jag och är förbannad. Förbannad för att allt är slut. Förbannad för att jag inte har karaktär nog att hålla mig här ifrån. Förbannad på solen som lyser. Förbannad på telefonen som aldrig plingar till.
Nej jag kan inte hålla mig här ifrån längre. Det finns liksom ingen anledning. Jag slutade eftersom mina ord förstört så mycket, men nu finns det inte så mycket mer att förstöra, så då kan jag lika gärna spy ut fler bokstavskombinationer. Bokstavskombinationer ja. I fredags tog vi studenten. Fick betygen, blommor och kramar. Och jag fällde inte en enda tår. Det fanns inga att fälla. Men nu kan ni ge er fan på att det är nära. För nu har jag insett det, det är slut. Aldrig mer en sinnessjukt tråkig mentorstid, aldrig mer hysteriska UF-lektioner med världens bästa Cayenne. Det är så jävla slut. Och jag kommer sakna alla så överjävligt mycket. Jag hann inte ens krama alla i fredags, och nu är somliga borta. Vem vet när man får se dem igen?
Min underbara klass, hur ska jag klara mig utan den? Utan världens bästa klasskamrater. Utan Jonna som med sin sinnesförvirring alltid fick oss att skratta, utan Malin som varit min klasskamrat i 9 och ett halvt år och utan Kristoffer som stått ut med mig och mitt humör i många jobbiga stunder. Jag vet inte hur det ska gå. För nu är det väl meningen att man ska klara sig själv, har jag hört. Och jag vet inte hur det ska gå, när jag alltid klarat mig med hjälp av andra.
Nej jag kan inte hålla mig här ifrån längre. Det finns liksom ingen anledning. Jag slutade eftersom mina ord förstört så mycket, men nu finns det inte så mycket mer att förstöra, så då kan jag lika gärna spy ut fler bokstavskombinationer. Bokstavskombinationer ja. I fredags tog vi studenten. Fick betygen, blommor och kramar. Och jag fällde inte en enda tår. Det fanns inga att fälla. Men nu kan ni ge er fan på att det är nära. För nu har jag insett det, det är slut. Aldrig mer en sinnessjukt tråkig mentorstid, aldrig mer hysteriska UF-lektioner med världens bästa Cayenne. Det är så jävla slut. Och jag kommer sakna alla så överjävligt mycket. Jag hann inte ens krama alla i fredags, och nu är somliga borta. Vem vet när man får se dem igen?
Min underbara klass, hur ska jag klara mig utan den? Utan världens bästa klasskamrater. Utan Jonna som med sin sinnesförvirring alltid fick oss att skratta, utan Malin som varit min klasskamrat i 9 och ett halvt år och utan Kristoffer som stått ut med mig och mitt humör i många jobbiga stunder. Jag vet inte hur det ska gå. För nu är det väl meningen att man ska klara sig själv, har jag hört. Och jag vet inte hur det ska gå, när jag alltid klarat mig med hjälp av andra.
1 kommentarer
katta
16 Jun 2012 16:56
åh håller med!!
Kommentera