Theres

Idag fortsätter julklappsletandet, jag ska till Mora en sväng och kolla till tänderna sen blir det sista minuten handling. Jag och resten av Mora, kan jag tänka mig. Men det blir fint, snön faller vackert och julbelysningen kommer säkerligen tändas när jag går där. Oooh, man blir ju lycklig i själen.

 

Resten av helgen ska jag jobba, nästa vecka också för den delen. Det här ljuva vikarelivet är väl fantastiskt. Men God Jul på er!

Den här låten vaknade jag med i hjärnan för en stund sedan, jag vet inte vad jag ska tro om den här dagen.

 

 

Helgen som varit var den första lediga helgen för både mig och Tobias sen jag flyttade hit i princip. Detta firade vi med att maratonkika på gamla Mysteriet på Greveholm, spela Age of mythology, griljera julskinkan, dricka juldrinkar på hotellet, äta skinksmörgås mitt i natten, åka på påhälsningsturné, äta räksmörgås, kräftor och se på lawless. Bra helg.

 

God morgon,

 

Tog mig upp med Tobias idag eftersom dagen annars försvinner till luciaträning. Men snart är det slut på det också, i morgon närmare bestämt. Gött de, det här flängandet fram och tillbaka är inget jag föredrar.

 

Annars har det tydligen slagit ner en meteorit eller liknande här omkring, vilken grej. Hoppas de får tag på den.

 

Menne nej, nu ska jag läsa noveller från min responsgrupp. 

 

Det här att jag upptäckte för ungefär 50 minuter sedan att den tredje uppgiften ska lämnas in om cirka nio timmar, åh min arma kontroll, vart har du tagit vägen. Jag känner mig lite uppgiven, lite stressad, lite hysterisk. 

 

Jävlar jävlar jävlar.

Igår kväll försvann han, min lille morfar. Och det gör så ont samtidigt som jag vet att han har det bättre nu.

Men fan, han skulle ju leva för alltid, min morfar.

Det här att jag åker som en skållad råtta mellan Malung och Vansbro typ varje dag i veckan, jag börjar tröttna nu. Och inte bara jag, min plånbok framförallt. När december är över ska jag sätta mig i ett hörn och hyperventilera, gömma bilen och lägga kontokortet på ett ställe där det liksom fyller på sig själv. Det vore fint. Men, saken är den att det är ganska skoj också. Idag till exempel ska jag spela fiol med min bästa lärare Therese (bara namnet säger ju en hel del), efter det ska jag spela piano och träna med Smedbergsskolans luciatåg och när det är klart ska jag sätta mig med sex andra grymma människor och utvärdera årets fantastiska UF-företag.

 

Vad har jag att klaga på liksom?

 

När jag så kommer hem möts jag av kramar från starka armar, go-mat som ska lagas, tända ljus, julkalendern och en film.

 

 

Oh well, jag har det bra jag.

Ho ho, precis som de flesta här omkring fryser jag häcken av mig dagar som dessa. Men njuter gör jag också, snön, jag säger bara det, snön.

 

Idag gick jag upp halv sju och for till min far. Där blev det brödbak, nämligen siktkakor och stomp , nom nom. Efter baket for jag till Jonna som bjöd på adventsfika i deras übertjusiga lilla hus och nu ska jag äta makaroner och korv.

 

Over and out

Golven är bonade och skinkan står i ugnen, nej då. Men städat har jag, så inni helvete. Nu ser man faktiskt golv och möbelytorna. Icke att förakta.

 

Nu ska jag belöna mig själv med mat och en underbar dusch, fan så fint.

Snön dansar som älvor på en äng och går man utanför dörren biter kylan i ovana kinder. Äntligen.

 

Idag har jag bestämt mig för att storstäda, trots brist på dammsugare. Det är väl det som gör det hela fantastiskt mycket tråkigare. Men, det bör ju göras ändå kan jag känna. Dammsuga (med sopen), torka golven, dammtorka, diska och byta sängkläder. Ja, ska jag hinna med detta lär jag börja nu.

 

Tjo

Jag tänkte uppdatera er om dilemmat, de ringde från vårdcentralen typ två minuter efter jag skrivit klart så jag gjorde aldrig på mig. Hur som helst så fick jag komma dit senare på dagen och fick vänta på herr doktorn i en jävla halvtimme. Nåväl, han hämtade sin 10'000 kronors lampa, kikade på märket och tyckte det såg ut som en liten blödning. Så jag blev hemskickad och skulle vänta ett par veckor få se vad som hände. Ahapp. I fredags (det var på torsdan jag var till doktorn) när vi borstade tänderna kikade Tobias på märket och sa, men är det inte en finne? Ja det känns ju som en sa jag, började klämma och ja, visst var det väl så. En jävla finne som slagit rot precis på ett födelsemärke. Jag vet inte vad som är värst, att jag gick till doktorn för en finne eller att doktorn trodde det var en blödning.

Ååå hörni, jag har ett dilemma. Jag ringde till sjukvårdsupplysningen vid tio i elva eftersom jag har ett födelsemärke som växt och gör mig nervös. Hur som helst så sa rösten i telefon att dom skulle ringa upp kvart över elva, nu är klockan 11.36, dom har fortfarande inte ringt och jag är så sjukt nödig. Så här alltså, ska jag gå på toaletten och riskera att dom ringer när jag sitter där eller vänta och riskera att jag gör på mig? Det är frågan.

I natt har jag drömt så sjukt, så himla sjukt att jag inte vet om det är dröm eller verklighet. Jag vaknade vid sex när Tobias gick upp och hade sen så sjukt svårt att somna om, lyckades väl till slut men vaknade igen av att mobilen vibrerade, blev nyfiken och vart naturligtvis kika. Det var en vänförfrågan från en för mig okänd människa som bara hade en vän, tänkte att jag väntar med att svara sen somnade jag och drömde samma sak som jag precis upplevt. Grejen var att i drömmen hörde jag hur någon gick i rummet, det var ju svart så jag såg inget. Jag sa "Hallå, är det någon där", rädd så det kröp i skinnet och jag fick bara andetag till svar samtidigt som jag hörde hur denna någon kom närmare min säng. Jag sa "Hallå" igen och var så sjukt rädd men fick ner handen till lysknappen och slog på nattduksbordslampan, och vem står där om inte Jonna. Mager med två tofsar och en vit tröja med svarta ärmar. Jag blev så sjukt lättad, även om jag inte kunde förstå vad i hela friden hon gjorde där. Sen fortsatte jag att drömma att jag berättade om det här för massa folk och nej, herre gud, jag vet banne mig inte vad som är dröm och vad som är verklighet. Jag känner mig fortfarande iakttagen.

 

Nu ska jag skriva ihop en musikal, 

 

Ciao

JA JA JA!!!! Jag är klar. Känn på den va, 9 timmar innan deadline.... punkt punkt punkt

 

Så här kände jag mig förut idag, när första responsen var gjord. 

 

Åååå hörni, kolla in den här sidan. Jag vill ha i princip, allt. Ja jag säger då det, himmelriket.

 

Torsdag. Deadline på responsarbetet i morgon, fan så fint, jag som inte ens börjat. Som vanligt. Jag förstår inte varför jag alltid alltid ska skjuta upp saker och ting till sista sekund, är det möjligt så kan jag ge mig den på att det blir så. Men, det går det också.

 

Jag hörde föresten att Zlatan gjort något bra i går, som om det vore möjligt att missa det. Räcker det inte med att en ska skriva det, nej, halva världen måste skriva hans namn. Helst med versaler och åttioen utropstecken efter, känns det bra då? Har man bidragit med något då? Jag bara undrar. Och jag skiter fullständigt i att det kan vara "tidernas snyggaste mål", varför blir inte boule lika uppmärksammat till exempel, "I går var en historisk kväll på PRO's bouleanläggning mitt ute i skogen, Ingvar 82 gjorde historiens närmsta kast på första försöket." WOHOOOO!!!! 50'000 svenskar reser sig upp och jublar till Ingvars ära. Naaat.

 

Nej, om jag skulle ta och gå ut och ta världshistoriens finaste kort på en gran nu, det vore väl nåt.

Jag skaffade nya glasögon för ett tag sen, de förra jag hade var omöjliga att ta självporträtt med eftersom glaset inte var behandlat mot reflexer (inte därför jag köpte nya dock), det är däremot de nya så jag tänkte att jag måste ju testa. Och banne mig, man kan nästan tro att det inte finns något glas.