Frågetecken
0kommentarer
Har precis sett "Vicky Christina Barcelona" och precis som efter första gången jag såg "Revolutionary road" känner jag mig som ett levande frågetecken. Jag råkar nämligen vara av den typen som uppskattar happy endings och sådant där smör, och vad tusan slutet i "Vicky Christina Barcelona" ska föreställa det vet jag inte. Det var varken bra eller dåligt, bara konstigt.
Nu lyssnar jag därför på musik som jag förstår och har hört förut och funderar lite grann på det här med livet efter studenten. Efter beskedet att programmet jag tänkt söka på högskolan ska läggas ner nu i år känns det litegrann som att jag står mitt i snön och någon har tagit mina skor. Jag menar, vad gör man? Det kommer tankar som att sticka utomlands en månad, jobba ett år eller helt enkelt hitta något att studera på distans. Men vad?! Vad vill jag, vad är det meningen att jag ska vilja? Från att ha gått från total säkerhet om framtiden till ett pussel som hela tiden tappar bitar känns det, ja hur känns det egentligen?
Nu ska jag fundera över mitt liv
Nu lyssnar jag därför på musik som jag förstår och har hört förut och funderar lite grann på det här med livet efter studenten. Efter beskedet att programmet jag tänkt söka på högskolan ska läggas ner nu i år känns det litegrann som att jag står mitt i snön och någon har tagit mina skor. Jag menar, vad gör man? Det kommer tankar som att sticka utomlands en månad, jobba ett år eller helt enkelt hitta något att studera på distans. Men vad?! Vad vill jag, vad är det meningen att jag ska vilja? Från att ha gått från total säkerhet om framtiden till ett pussel som hela tiden tappar bitar känns det, ja hur känns det egentligen?
Nu ska jag fundera över mitt liv
Kommentera