Theres

Bok-året 2011 såg ut att bli mycket bra men när körkortsteorin kom i vägen försvann läslusten litegrann och det blev inte lika många som det såg ut att kunna bli. Hur som helst, här kommer dem det blev.



The choice av Susan Lewis handlar om Nikki och Spencers liv i England som unga föräldrar till lille Zac med en obotlig sjukdom. Om boken tyckte jag så här: En väldig bra bok som verkligen får en att tänka efter. Lite svårt att hänga med ibland dock, boken är trots allt på engelska.

Där efter läste jag Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson, boken lånade jag av morfar så därför får ni ingen bild på den. Boken handlar i alla fall om Allan Karlsson som bestämmer sig för att rymma ifrån sitt hundraårskalas. Genom boken får man sedan följa med Allan på hans äventyr både som hundraåring och som ung under 1900-talet. Boken gav jag 5/5 och tyckte så här: Det här är en sån där bok som man ska läsa någon gång i livet. En äkta "må-bra-bok" som gör att man sover gott om nätterna.

Efter hundraåringen läste jag 14 år till salu av Caroline Engvall, denna var dock inte fullt lika mysig. Boken handlar om Tessan som vid 14 års ålder blir våldtagen och efter det bestämmer sig för att sälja sex. Så här tyckte jag om den: Boken är så brutalt ärlig att man inte vill tro på det som skrivs. Det finns inget fint eller snällt med den. Den är bara brutal och så ärlig att man nästan blir rädd.

Efter 14 år till salu ville jag läsa något "att gråta till med gott samvete" så jag valde Before I fall av Lauren Oliver. Denna handlar om Samantha som dör i en bilolycka och sedan återupplever dagen gång på gång. Om boken skrev jag: Det här är en bok man inte glömmer. Den kommer att ligga kvar länge och påminna om varför man lever, varför man går upp på morgonen och framförallt; att ta vara på dagen, för du vet aldrig vad som händer.



Boktjuven av Markus Zusak handlar om Liesel som kommer som jude till en fosterfamilj i andra världskrigets Nazityskland. Den här boken är helt klart en av de topp tre böcker jag någonsin läst och kommer att läsa, sättet som boken var skriven på vara bara helt underbart och jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Så här skrev jag om Boktjuven; Det här är kanske den bästa fristående boken jag någonsin läst. Hur den är skriven med vinkel, val av ord, ja allt, den är perfekt. Den är inte som alla andra böcker och det älskar jag den för.

Efter Boktjuven läste jag Guldkompassen av Philip Pullman, den lånade jag av min syster så den får ni inte heller någon bild på. Guldkompassen är den första boken i en serie av tre och handlar om Lyra Belacqua och hennes äventyr i en alternativvärld till vår egen. Om boken tyckte jag så här: Det var en bok för lite yngre läsare men likväl, bra. Författaren har gjort ett bra arbete med story och detaljer men jag önskar att det varit med förklaringar om världen de levde i. Ibland kändes dock de förklaringar som fanns väldigt avancerade och jag förstår inte hur en läsare i 11-12 års åldern ska förstå allt. För det gjorde inte jag.

När jag läst Guldkompassen ville jag läsa något verklighetsförankrat och började på Inspärrad av Theresa Cooper, denna glömde jag helt sonika att ta kort på och orkar inte ställa upp allt igen så det får vara. Boken handlar hur som helst om Theresa själv där hon berättar om hur hennes barndom kantades av misshandel och då framförallt drogmisshandel. Hon blev nämligen inlagd på ett psyksjukhus utan att vara sjuk och under sin tid där tvångsmatad med mediciner som idag förbjudits för att de är så starka. Genom dessa mediciner blev hon till slut beroende och fick, när hon kom bort från psykhuset, bli inlagd på sjukhus för avgiftning. Om inspärrad skrev jag så här: En fruktansvärd bok om ett fruktansvärt öde. Man fattar inte att det finns så otroligt elaka människor som bara manipulerar och är jävliga. Men det var en riktigt bra bok som tog upp alla sorters brister en människa/ samhället kan ha. Mycket läsvärd.



Efter Inspärrad gav jag mig i kast med serien om Anne från Lübeck av Catharina Ingelman - Sundberg. Böckerna heter Brännmärkt, Förföljd och Befriad. Böckerna är historiska romaner som utspelar sig i slutet av 1300-talet och början av 1400-talet och de sämsta böckerna jag läste under 2011. Om Brännmärkt skrev jag så här: Första boken i en serie om tre. Bra handling men dialogerna kändes enkla och lite stela. Personerna är väldigt bra skildrade i personligheten dock. Om Förföljd skrev jag så här: Precis som första boken är det en bra handling och historia men jag tycker fortfarande att språket och sättet den är skriven på är aningen simpelt. Ibland känns Annes kärleksbekymmer lite konstlade också. Om Befriad skrev jag så här: Den här boken var den bästa i serien och trots att jag inte gillar författarens enkelhet med språket så fastnar jag för handlingen. Den var mycket medryckande på något vis. Dock så tycker jag inte att det är någon höjdarbok men det går om man vill ha något enkelt och inte allt för avancerat. bra sommarläsning i hängmattan.

Nu hoppar vi tillbaka till förra bilden.



Efter Brännmärktserien gav jag mig i kast med Haruki Murakamis Norwegian wood som handlar om Toru Watanabes kärlek till två olika kvinnor samt hans liv i Tokyo. Boken gav jag 5/5 och skrev så här: Den här boken var underbar och allt igenom perfekt. Jag älskar språket, handlingen, personerna, allt! Det är en personlig blivande klassiker för mig.

I Polen på hotellrummet läste jag sedan igenom Lord John och kärlekens ljuva plåga av Diana Gabaldon. Boken är en historisk roman och betydligt mycket bättre än Brännmärktsserien. Romanen handlar om Lord John (från Främlingen-serien av Diana) i 1700-talets London utredandes två mystiska fall vilket även gör boken till lite av en deckare. Nackdelen med Dianas böcker är att det alltid är sjuttioelva olika namn att hålla reda på vilket gör det jobbigt att hänga med ibland men trots detta gav jag boken 4/5. Om den tyckte jag så här: Diana Gabaldons ordval och detaljrikedom gör att hennes böcker är en fröjd att läsa. Det känns inte som att man saknar något och när man läst sista sidan känner man sig alltid tillfredsställd. Just den här boken tycker jag var bra för att berättelsen hela tiden cirkulerade kring en och samma person och story, i "Främlingen"-serien får man följa så många personer och perspektiv att man det bli rörigt om man inte anstränger sig tillräckligt.



Sista veckan i Polen hetsläste jag Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami, jag läste överallt, när som helst. Så fort jag hade 10 minuter över tog jag fram boken och läste. När vi kom till flygfältet fällde jag upp solstolen och satte mig med ryggen mot solen och läste timmar i sträck, jag satt i skuffen när det blev för varmt, på uteplatsen bland alla getingar och cigarettrök, i sängen på hotellrummet, på mage, på rygg, på sida, i fotöljerna md benen över armstödet, på golvet, ja överallt. Boken handlar om Toru Okada om tappar bort sin katt, sin fru och sig själv och är riktigt bra. Så här skrev jag om den: Fågeln som vrider upp världen var en riktigt bra bok i klass med Norwegian wood, det som gör den lite sämre är den sista delen där jag tycker att det mesta rör till sig och blir konstigt. Slutet blir därför lite av en besvikelse i och med att de två första delarna var så bra.

Ut ur mörket av Robin Royston och Linda Caine handlar om Linda Caine själv och hennes väg ut ur en depression med hjälp av sin psykolog, Robin Royston. Om boken tyckte jag så här: Boken var väldigt bra och gripande. Den fick en verkligen att tänka till och varenda gång jag läst fick jag lov att tänka igenom det efteråt, mycket bra.

Den sista boken jag läste 2011 var Vår lilla hemlighet av och om Toni McGuire. Boken handlar om Tonis uppväxt med en pappa som våldtog henne från 6 till 14 års ålder när hon till slut blev gravid. Om boken skrev jag så här: Ännu ett bevis på hur opålitlig, elak, hjärtlös och lömsk människan är. Förjävligt, men intressant.


Det var årets böcker det, hoppas resumén gav er något tips i alla fall.