Theres

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH den här tiden, den går så långsamt. Jag har väntat väntat väntat och väntat i flera timmar på att tiden ska gå, och den bara, nä. Som en kinkig barnunge med snor under näsan och händerna i fickorna. Jag.står.still. Och man bara, AAAAAAAH RÖR DIG DÅ FÖR I HELVETE!! Men, nä. Så nu sitter jag och här och gungar fram och tillbaka och vet inte om jag ska gå ut och röra på mig eller leta reda på en film och sätta på en tekopp, och for the record, i morgon tar jag sovmorgon. Så är det. 

Tänk om jag inte hade varit så vrång och gjor som jag borde ha gjort, stigit av bussen vid gymmet tränat en timme och varit klar med plugget vid halv sju istället för kvart över 5. Då hade jag bara behövt chillat lite efter det, spelat piano, läsa och sen tagit en dusch, slagit på en film och varit nöjd med dagen. Men nä. Istället for jag hem, struntade i gymmet, tänkte att jag tar det i mån, pluggade i två timmar, blev klar strax efter fem, spelade lite piano, sjöng så jag fick ont i halsen, läste ca. 1 och en halv timme, spelade lite mer piano, försökte rycka lös gummisnodden som fastnat i en fjäder som är lindad kring tandställningen i underkäken, misslyckades, åt kiwi med gummisnodden i, försökte få lös den igen, misslyckades, läste lite till, spelade piano, läste, spelade piano, och nu sitter jag här. Men jag har ju gjort ganska mycket ändå, när jag ser det så här svart på vitt. Vem säger att man måste göra massa olika grejjer liksom. 

Nej, nu har ju faktiskt tiden gått litegrann. Då får det bli en film och så kan jag låtsas att jag haft en givande eftermiddag. Sounds like a plan.