Funderingar

0kommentarer

Jag blev plöstligt att tänka på hur exalterad man blir av nya idéer, hur man vill berätta för alla man känner samtidigt som man vill hålla det för sig själv eftersom det är ens egna lilla hemlighet, så länge man nu kan hålla tyst. Jag är en av dem som inte kan hålla tyst så länge och måste dryfta mina idéer direkt, något som många av mina kära vänner fått erfara under vår gemensamma levnadstid. Men jag tycker om att få nya idéer och personligen så anser jag att alla är bra, synd nog så är det allt för sällan som de genomförs. Tråkigt kan jag tycka, men vad gör man. Idéerna kanske inte är så bra som jag tror helt enkelt. 



Minns ni den här tiden då folks? Det är nog en av mina mindre bra idéer, men lite så här spontant så saknar jag det lite. Men inte mycket. Tiden efteråt var så besvärlig.

Och på tal om kära vänner så tycker jag ni ska läsa det här om ni inte redan gjort det. Det finns ingen människa som kan få in så mycket vardagshumor i en och samma text med bara ett par ord som människan som skrivit under det ni nu ska läsa. Vilket också är en person som jag favoriserar, högt.

Kommentera

Publiceras ej