Theres

Om 32 minuter fyller jag 18 år och om 32 minuter har jag funnits i 6574 dagar, det är 1577800 timmar. Varje dag av de där 6574 dagarna har jag lärt mig något nytt, något oväsentligt, något viktigt, om någon annan, om mig själv. Jag har lärt mig att hur mycket man än försöker att ställa sig in hos någon så hjälper det aldrig i slutänden, jag har också lärt mig att hur många gånger jag än försöker att intala mig det där så fastnar det aldrig. Jag har lärt mig att jorden är rund, att om man tittar upp mot himmelen en vinterkväll när stjärnorna gnistrar så känner man sig minst i hela världen, att myror är starka fast de är så små och att kärleken är både brutal och underbar. Men det viktigaste jag har lärt mig, och fortfarande lär mig, är vem jag är. Faktum är att varje dag får jag en ny insikt om vem den där flickan i spegeln med svarta glasögon och ljust hår är. Hon är jag, hon som ingen kommer att känna så bra som jag, som aldrig kommer att kunna bli lika medveten om någon annan som sig själv. Hon är en flicka som har svårt att erkänna när hon har fel, som älskar att ha rätt, som avskyr känslan av osynlighet, som älskar att få andra att skratta, som tycker att spindlar är den äckligaste varelsen som finns och som tycker att världen är det vackraste som finns. Hon är jag, ingen annan. Och saken är den att jag älskar att vara den jag är trots att jag många gånger önskar att jag vore någon annan, men jag jobbar på det, jag lär mig för varje dag och till sist ska hela världen veta om att jag är jag och ingen annan.