19 May

17:29

Kärlek

0kommentarer

Drar ifrån den brunrutiga gardinen och släpper in våren genom ett öppet fönster. Solen värmer mina armar och till och med spindelnätet tycks vackert där det glittrar i solens ljus. 

Fåglarna sjunger ikapp och trädens knoppar har äntligen blivit gröna löv. Livet är liksom på gränsen till perfekt då inte ens morgondagens ekonomiprov kan få mig vemodig. Jag lyssnar på fåglarna och kan inte för allt i världen förstå vad de sjunger om, men jag inbillar mig och hoppas att det är glädje.Glädje över naturens prakt och att våren äntligen är här.

Jag känner mig lugn och ingenting tycks få mig i obalans, inte ens huvudvärken som kommer från dåligt matintag de senaste timmarna. Alla saker omkring mig ger mig bra känslor och med tanke på att min omgivning består av ett skrivbord överbelamrat med saker kan det kanske tyckas lite konstigt. Men saken är den att alla de här föremålen påminner mig om människorna som bor i det här huset, mina morföräldrar, ofrånkomligen bäst i världen. Den omoderna skrivmaskinen som mormor skrivit otaliga dokument på, utskrifterna av halva kort som tyder på morfars dåliga sinne för teknik och alla affischer, skivor och gammal tapet som får mig att hoppas att jag får ett lika händelserikt och lyckligt liv som de har haft.

Det jag skriver kanske för er tycks obetydligt men för mig är det en del av mitt hjärta. En stor del av mitt hjärta som jag hoppas aldrig försvinner.

Ingenting kan stoppa mig nu
Jag är oövervinnerlig, liksom du.
Allmänt

Kommentera

Publiceras ej