Ebba Lindqvist om ord
0kommentarer
"Ord var alltid något stort för mig. Det var något av magi över dem, runstenens hemlighet med runstenens trollkraft. De gjorde en dag ljus eller mörk. De hade också helighet över sig. >>I begynnelsen var ordet>>, läste vi, och vi fick ingen förklaring över Logos, men jag hade en känsla, att ordet var ursprunget till allt. Ord var liv, och liv blev ord i ständig växling. Jag har aldrig kunnat förstå, att ord och dikt skulle kunna bli livsflykt och verklighetsskräck. De är ju liv.
Dikt är ibland ett överflöd, en känsla av gränslös rikedom, som man vill dela med sig. Dikt är ibland änkans skärv, det sista man har att ge. Till vem? Till vem som helst, och ändå bara till en enda: till den som behöver den. Det finns så många sätt att närma sig en dikt och söka förstå den, men egentligen finns det bara ett: att behöva dikten. Då blir alla ord genomskinligt klara."
/Ebba Lindqvist
Kommentera