Att göra sig själv till åtlöje

0kommentarer

Personligen är jag inte så förtjust i att skämma ut mig, jag vet inte hur ni tycker men det är hur som helst inte min favoritsyssla. Igår gjorde jag dock min största tabbe någonsin i mitt 16-åriga liv. Jag spelade piano inför en i princip fullsatt lokal och suckade högt "nej" när jag kom av mig. Alla skrattade och en karl ur kören uppmanade mig att börja om och det gjorde jag ju naturligtvis. Jag började om, kom av mig en gång till och gav upp. Alla skrattade och jag skämdes som en gris. Jag har kunnat den där förbannade låten utantill i ungefär två månader. TVÅ MÅNADER och så kan jag inte spela rätt när det väl gäller. Hur otroligt är inte det. Jag har så dåliga nerver så det kan ni aldrig tro. Anyhow så försökte jag skratta bort det och hade lyckats ganska bra tills människan som skulle tacka alla "begåvade ungdomar" ropade upp mig och ge mig en chokladask. Jag gick fram tog emot min ask och en kram då hon viskar i mitt öra "även proffsen gör fel, det händer alla". Mm, sure bacon. Jag gick tillbaka till min plats och väntade ut fram till pausen och hade ganska bra självkontroll fram till det att min piano lärare kommer skrattande fram till mig "men vad gör du Theres?" och säger något mer som bara får mig att brista. Så inte nog med att jag ska komma av mig två gånger så börjar jag grina också, på en offentlig plats inför en hel drös med människor. Alla försöker då trösta mig, berättar att alla gör fel och att det inte är något att skämmas för. Nej visst nej. Jag gråter och gråter och fäller en sista tår, får mig själv under kontroll igen när plötsligt bibliotekarien på högstadiet kommer fram och ska trösta mig. Då brister det ju naturligtvis igen. Förstår människor inte att man ska lämna personer som gråter ifred! Att trösta någon är samma sak som att säga "ja Theres du gjorde fel och jag lovar att nästa gång du spelar fel så ska jag trösta dig igen." Lämna mig ifred!! för fan. Att någon tröstar en är ju bara en bekräftelse på att man gjort fel. Men ingen tycks ju fatta det. Vid 10 kom vi i alla fall hem till mormor och morfar och där tröståt jag bacon, ägg och pommesfrites. Och lite sallad. This is what we call smalmat in our family. 

HUR SOM HELST, idag är det valborg vilket innebär fest och fylla, för de flesta. Jag och min pojkvän ska bara ta det lugnt och se på film, kanske övertyga modern om att grilla till kvällen. Vi är inte som alla andra, jag och min andra hälft. Ni får i alla fall ha en fortsatt trevlig afton så ska jag nu ägna mig åt min käre väns kärleksbekymmer. 

Ciao

Kommentera

Publiceras ej