Bruten
0kommentarer
Som om hjärtat blåstes upp likt en ballong och någon stack en nål i det, som om världen krympte till ett tomt ingenting och lämnade mig ensam kvar. Så kändes det när rädslan kom och slukade mig hel, tog mig i sina klor och slängde mig i den skärseld som välkomnade mig med ett välsnidat hånskratt. De ögon som mötte mig i spegeln var inte mina och de känslor som mina axlar bar på var inte längre de jag brukade ha. Alla var de någon annans, någon som inte hörde till mina närmaste. Någon som ville mig något ont, och någon som inte vill veta av mig längre.
Tur att det bara var en dröm, att det inte var någon som ville mig något illa och att det är mina känslor som jag bär på, varje dag.
Kommentera