Inom parantes
0kommentarer
Jag har massa kreativitet och jag vet inte vart jag ska göra av den.
Jag har massa ord som vill ut men jag har ingen att prata med.
Jag har ett liv, och jag vet fan inte vad jag ska göra av det.
Angående den första meningen så ja så är det bara.
Den andra, tja, jag vill prata med någon verklig, in real, det känns som att jag inte pratar lika mycket som jag borde. (Inget särskilt som jag vill ha ur mig, bara prata.) Är så konstigt nu med klassbyte och allting, känner mig allmänt obekväm och nej, jag vill ha tjejerna hos mig.
Den tredje, ja, jag är 16 år. Herregud, jag börjar minnas saker sen 10 år tillbaka! 10 år! Det värsta är att allting går så fort, jag hinner inte med helt enkelt. Det känns som att jag är både nöjd och missnöjd med mitt val att gå på samhäll, varför valde jag inte något riktigt roligt i tre år istället? Nej, jag tänkte "smart" och ville förbereda mig för högskolan. Struntprat. Riktig bullshit. Jag var feg, en riktig jävla chicken. Ta risker, vad är det? Jag hade faktiskt en dröm en gång, en dröm om att gå antingen estet i Hedemora eller Musikkonservatoriet i Falun, vart tog de vägen? Jo, jag följde hjärnan inte hjärtat. Inte vill jag sitta fast här i tre år till, jag vill bort. Bort bort bort! Men mest av allt vill jag veta vem fan jag är.
Men sånt här låtsas vi inte om, istället jag lever mitt liv, håller god min och ler åt den bistra verkligheten.
That's life people, that's life.
Kommentera