You never know

0kommentarer

Sitter i kafeterian och kikar ut på snön som är så där gnistrande vit och luften som är så där kylig och frisk. Just sånt här väder älskar jag, très beau, som Inger skulle ha sagt. 

Om en kvart ska jag sjunga men jag brukar aldrig få komma in förrän tjugo över, vilket är lite tråkigt när man bara har en halvtimmes lektion. Tjugofem minuter för min del då. Hemskt tråkigt, men vad gör man. Klaga vågar man ju inte, Karin är lite läskig nämligen, jag tror hon ser rakt igenom mig ibland. 


Kommentera

Publiceras ej